Livets många frågor.
2009-09-13 @ 19:54:35
Jag har kommigt fram till att livet är fyllt av frågor som man aldrig kan få svar på,och det är fyllt av frågor som angår en själv,dem finns där varje dag men ibland finns dem där för mycket och man vet varken in eller ut,det jag talar om är dessa frågor.
Vad vill jag med mitt liv,
Vem är jag,
är det så här jag vill leva?
Dessa fråger kan återkomma i perioder,vilket det har gjort för mig.
Den första gången jag tänkte på dessa frågor var jag väl typ 13 nåt,sen nästa gång var det vid 17,sen nu vid 21 års åldern.
Jag undrar varför det kan bli så när man tycks tro att så som det är nu är så det ska vara,men sen samtidigt tänker man okså på om det finns fler möjligheter för en att upptäcka,och det är just det jag funderar på nu, jag vill tro att så det är nu är så det ska vara men sen samtidigt,är jag osäker på vad jag igentligen vill,jag har så mycket att tänka på nu så jag blir utmattad,och mår mer och mer pshykiskt dåligt.
Jag vill en sak men jag vill en annan sak okså så liksom jag har hamnat i en återvänds gränd och nu måste jag hitta en väg ut,men det är för mycket på gång i mitt huvud att jag tycks stå kvar vid återvänds gränden utan att veta vad jag vill,och vart jag ska gå.
Jag har två val och det pendlar så mycket att jag ibland kan tänka att det vore bäst om jag sket i allt och bara försvann så jag slapp välja en väg,men sen vill jag endå vara hundra procent säker på vad jag vill så jag kan få rätt på allt igen för just nu är allt i obalans och det är inte bra att jag är så här just nu med tanke på att jag har så mycket annat att tänka på som hjälpa mamma hemma osv.
Det blir liksom för mycket för mig att orka hantera,men vad ska jag göra då?
Ibland önskar man att man vore barn igen för då hadde jag fått slippa alla dessa obesvarade frågor och återvändsgränder,men nu är jag inte barn längre och jag kan inte mer än försöka orka lite till för att få allt rätt.
På grund av alla tankar som snurrar runder i huvudet på mig,sover jag dåligt,äter dåligt,jag blir lättare trött och är inte lika uthållig i sovrummet,mer än så behöver jag inte göra bilden tydligare,för jag tror ni fattar hehe:P
Och det är okså det jag pressar mig för mycket när jag samtidigt försöker finna mig igen,för just nu är jag lost.
Jag vill orka mer än vad jag gör nu men det är inte det lättaste,och detta gör att jag blir besviken på mig själv och tappar mitt självförtroende,för jag vill vara så bra jag kan så att jag kan hålla allt stadigt istället för som jag känner nu att jag mer och mer tappar greppet och allt blir ostadigt.
Vad kan jag behöva för att få allt stadigt igen,och få rätt på allt,ja den som kan svara på det är isåfall en ängel för jag kan just nu inte se några lösningar på allt:/
och även det gör ont som fan att jag gick från stark till svag igen,jag har haft dessa tankar förut osäkerheten osv men sen försvann dem och nu är dem tillbaka,och precis som förra gången gav jag upp men då dök min baby upp och jag blev som en ny människa,men nu känner jag att den jag var då vi möttes försvinner allt mer i mörkret,och dit vill jag inte falla igen.
Well jag kan skriva tusen grejor men jag har inte orken till det så detta får duga för tillfälligt.
byebye/Edison
Trött på att bo hemma:/!
2009-09-10 @ 20:31:57
Jag är så jävla trött på att bo hemma,jag trivs inte i lägenheten jag har sömnlösa nätter och jag vill bara skrika så hemskt det är hemma.
Det är för det första ,rent för litet för mig att trivas,jag är liksom en person som gillar stora ytor så en 3a funkar verkligen inte.
För det andra, när man har vänner,pojkvänner/flickvänner hemma hos sig blir det genast trångt man kan inte hitta lugn och ro utan att där ska finnas folk,sure ibland får man sin frihet men dock inte mycket nog.
För det tredje,vi har det just nu mycket fattigt,
vi får sälja min brossas cross pga ont om pengar och morsan får låna pengar av både jobb och av min storebror,och det är skämigt att det ska behöva vara så här.
För det fjärde,Det är alltid stökigt även om vi städar kan jag tycka det är stökigt,det är helt enkelt för trångt!
Meh vad fan ska man göra då, när allt bara ser svart ut och man knappt får hjälp ska man liksom behöva vara en mans hora på gatorna för att få pengar,för ordentliga jobb är allt för svåra att få,dem kräver för mycket av en människa.
Sen vill jag flytta här ifrån och bara komma bort,men jag kan nog bara dagdrömma om det,jag mår inte bra överhuvudtaget av allt detta ansvar som läggs på mig,mamma jobbar för mycket och allt för länge,det har hänt att hon vart borta allt från en vecka till 1-3 dar fast dock är det ett tag sen hon var borta en vecka men endå det sätter sina spår.
Det är okså rent för mycket saker vi har som kommer ta hundra år att liksom rensa eller ja så känner jag det,och i och med mamma jobbar som hon gör blir det oftats att jag får allt ansvar sen vist jag kan alltid få hjälp av min bror men det är väldigt sällan,jag känner att trots min unga ålder att jag är mycket äldre än vad jag ser ut att vara, jag känner mig seriöst som en 90 åring som inte kan göra något utan hjälp,yey some fucking great life im living in!
Om man bara kunde trolla ibland hade det vart fett skönt och slippa detta helvete som jag left ett jävla bra tag,man orkar liksom inte hur mycket som helst, och det märks även på mig,jag är trött,dåligt humör,mår skit,vill bara sova osv finns massor av tecken på att jag är totalt utmattad.
Well nu ska jag inte gnälla mer,finns dem som har det värre,så igentligen är jag ett jävla ego men jag har rätt till det,ingen annan jävel tänker på det för jag ler falskt och ser ut att må bra när jag i själva fallet inte mår bra överhuvudtaget,men vad gör man inte för sina älskade jo man håller masken!
Tack för mig och tack för att ni läste.
P.S Jag skrev inte detta för att jag ville ni skulle tycka synd om mig utan jag skrev bara som det ligger till!
Efter en månads tid så kom du äntligen till mig<3
2009-02-01 @ 20:56:30
Efter en månad så kom du äntligen till mig , jag kände mig jätte nervös och det pirrade i min mage 1 månad är det längsta vi vart ifrån varandra , så allt kändes som om det vore första gången thihi.
Vi firade ju även 10 månader på fredagen så jag hade förberett dagen före en bild med text till baby som han fick då han kom plus sin julklapp som han skulle fått efter julafton men då var han ju inte hos mig så fick bli nu i helgas då han kom.
Jag fick hårfärg av baby som 10månaders present eftersom jag behövde färga mitt hår igen vilket han färgade på mig i lördags då han även klippte mig och brossan det var mega skönt att få sitt hår fixat thihi kan man ha en bättre stylist än baby nä det kan man inte thihi så thx baby puss<3<3
Vi brukar oftats försöka att träffas oftare men det är inte alltid så lätt när en massa andra saker liksom kommer i vägen men jag vet ju om att när han kan komma så kommer han,
det tråkiga är väl att han bara kan stanna över helgen trots han velat vara hos mig veckan ut men det är inte så konstigt han har sina hundar att tänka på.
Viss kan jag tycka att det är synd att man får så lite tid med honom och även om jag sakt att det kan kännas för kort och inte räcka så tycker jag om att jag kan få iallafall dem 3 dagarna med honom , för det är bara då han är hos mig som jag kan må riktigt bra.
En sak jag stör mig på det är väl att tiden bara springer förbi så det känns som att han vart hos mig över en natt , sen var vi rätt trötta båda två så vi myste mest och segade i sängen thihi och såg lite på film, och det var jättemysigt.
Jag fick en attack och tur var väl då att Baby var där så att han kunde lugna ner mig, attacken berode nog på att det just gått en månad sen vi sågs och jag visste att han skulle hem idag och det var väl det att jag önskat att han inte skulle behövt åka hem, medans jag grät och var helt hysterisk så pussade och kramade han mig en massa och sa att jag skulle lugna ner mig,
jag vet asså inte varför jag fick en attack pga det gått en månad sen och nu skulle han hem ,
men jag kan inte styra över dem och det är inte så kul iheller jag skäms och jag känner att det är synd om min baby som ska få se mig sådär, jag vill ingen ska behöva se det men som sakt inget jag kan styra över, men det fixade ju sig till slut och vi somnade ihop hand i hand och vi omfamnade varandra en bra stund för det tog ju ett tag för mig att lugna ner mig helt.
Förut över attacken så var helgen den underbaraste helgen ever att få spendera den med baby trots det går så fort var värt det för det enda som betyder något för mig är att få vara i hans famn och att få umgås med honom så mycket jag bara kan:D
Jag älskar dig Baby du är min ängel och du gör mig hel pusspuss<33
Jag drömde att min Baby dog.
2009-01-16 @ 12:45:37
Det var ett tag sen nu sen jag drömde om denna drömmen men jag vill få den ur mitt sinne så att jag slipper bära på denna drömmen.
Jag vill tillägga att jag har drömt om att min käraste ska dö rätt ofta så det är jobbit men tur är väl då att drömmarna oftast betyder motsatsen.
Denna drömmen började på en begravning och jag satt typ längst bak, och jag fattade inte vem det var som hade dött, jag höll i en röd ros,och hörde låtar sjungas, människorna gråta,
det var så många okända ansikten där som jag aldrig sett förr, det var typ bara jag där men ingen jag kände,
prästen säger att vi nu kan få gå fram till kistan för att skänka en blomma och skänka en tanke, eller till och med prata med den bortgångne för det sa han kan hjälpa dem att gå vidare till ett bra ställe.
Alla okända gick före mig, sen då det var min tur ser jag ner på den öppna kistan och jag brister ut i gråt,
där låg han så ljuvlig, och vacker, lika blek som snö, han såg så fridfull ut där han låg, men han såg så lessen ut,
jag viskade"
Jag älskar dig baby , och det kommer jag alltid att göra,"
det såg ut som att han log just då jag sakt dem orden till honom, gud så vacker han var.
Jag blir hysterisk och säger att detta får inte vara sant, han kan inte vara död, det skulle vara vi två mot slutet , varför, varför skulle han dö nu!
Jag grät och grät jag kunde liksom inte fatta att han låg där ensam och inte med mig, det tog en lång tid att lugna ner mig men jag grät hysteriskt,
jag vaknar från drömmen och hela min kudde är våt jag kramar täcket, och är helt chockad,
då Baby kom in på msn så berättade jag om denna drömmen eller så skrev jag den på bdb jag minns inte riktigt vad jag gjorde men jag berättade inte allt i detalj som nu för jag var rent för chockad för det och bara berättade det som jag hade varit värst i drömmen,
han blir helt paff och skriver typ okey fan va hemskt, jag bara ja .
Jag sa även att det var tur att han var inne så att han kunde lugna ner mig, så jag inte fick en attack, för det är inte kul, vilken tur att han var inne då säger jag för jag hade nog inte kunnat lugna ner mig annars.
Baby du vet att du är min räddande ängel, och du vet hur mycket jag älskar dig, men jag säger det endå än en gång"
Du är den ängel som kom för att rädda mig från mörkret, du är den som tog mig till ljuset och du är den som åter igen gav mig en tro på livet och en tro på kärleken igen, jag är dig evigt tacksam men det är svårt att säga till dig i ord hur tacksam jag är, just därför så har jag gett dig mitt hjärta för det är du guldvärd, Jag älskar dig Baby <33
Denna drömmen fick mig att bli mer försiktig på hur jag är emot Baby, och jag är sjukt rädd för att förlora honom om jag gör något fel så tar dem bort honom ifrån mig och det vill jag inte, jag hade inte orkat med livet då så även fasst drömmen var hemsk så fick den mig att tänka mer än en gång innan jag gör något och den fick mig att bli mer uppmärksam och mer försiktig.
Så samtidigt som drömmarna är hemska så hjälper dem mig att ändra på allt så att jag ska slippa tänka att om jag gör något fel då kanske allt jag håller kärt blir taget ifrån mig och jag kommer att ångra det för resten av mitt liv, så därför ska jag med dessa hemska drömmar ta vara på allt och vara extra försiktig och verkligen visa att jag menar allvar med allt jag sakt och alla löften håller jag tills den dagen vi båda försvinner<3
Jag drömde att min bror dog.
2009-01-16 @ 12:02:42
Drömmen började normalt vi lekte krig med ett par andra barn som var yngre för dem sa att vi var för gamla, då sa jag jasså det tycker ni det får vi allt se , sen så sprang jag och hämtade brossan och sa att ungarna ville leka krig med oss.
Då skrattade bara brossan och sa okey kör till nu visar vi dem små att vi visst kan leka krig.
Vi hade jättekul och vi lekte länge,
sen skulle vi hjälpa deras lärarinna att hitta alla djuren som hade rymt brevid deras skola, så vi fick hjälpa dem att fånga in dem igen, Det tog lång tid det var ju bara valpar och kattungar.
Sen lite senare skulle vi se en film, men barnen ville leka mer men jag orkade inte så min brossa följde med dem och jag såg på filmen, efter en stund så kommer alla barnen tillbaka, och jag ser inte min bror någonstans, alla ser ledsna ut och jag frågar vad är det?
Dem svarade-
Din brossa blev påkörd av en bil,
jag bara whaaaaat e han okey var är han,
dem börjar att gråta och säger vi beklagar men din brossa dog.
Jag bara näää han dog inte sluta leka med mig, det är inte kul sluta!
Dem försöker lugna mig med att säga men han har det bra nu,
jag bara näää sluta, jag sprang ut ur rummet för att leta efter min bror där olyckan hade hänt i hopp om att han skulle vara vid liv,
men när jag kommer fram så är han inte där, han är helt borta jag brister ut i gråt och skriker efter honom , men inget svar.
Jag vaknar gråtandes ur drömmen och brossan liksom flyger upp från sängen och säger vad e det lugna ner dig, och han frågade vad är det du har drömt,
jag svarar helt hysteriskt och gråtandes -
jag drömde att du dog, du får inte dö, jag kramade om honom jättehårt och sa hur bra brossa han var och att han och jag var som tvillingar för att vi har så starkt band om man gemför med vanliga brossor, jag sa också att han aldrig fick lämna mig,
medans jag höll om honom så sa jag att jag inte ska släppa honom utan jag ville bara krama om honom för att fatta att han är okey och allt var bara en sjuk dröm, vi grät ihop, jag tror vi båda behöve det för efteråt kändes det ju bättre<3
Jag sa dem 3 orden till honom och det säger vi aldrig till varandra men det är fan fel, jag tror att drömmen ville visa att vi borde inte vara så här att inte visa kännslor och att jag inte ska göra något fel för då kommer han att bli tagen ifrån mig, så jag ska med denna drömmen bli allt mer uppmärksam och visa mer att han faktiskt är den bästa brossan man kan ha:D
Hemk dröm men den fick mig att fatta att rent förlänge har vi inte visat brödrarskapet som man ska men nu ska det bli ändringar på det!
Jag älskar dig kära bror , du är min ängel, utan dig vad vore då jag?
Du är det bästa som finns tack för att du alltid ställer upp för mig det betyder mer än vad jag kan säga till dig:D
Edison<3 Aaron 30/3-2008
2009-01-12 @ 16:32:24
Första gången då jag fick träffa dig kunde jag inte sluta att tänka på hur vacker du var,
du såg ut som jag hade tänkt mig fasst ännu bättre, din personlighet verkade sjukt underbar och jag blev genast nyfiken på dig.
Ditt sätt var mycket speciellt och jag började tänka,
Dröm vidare för en sådan kille kan du bara drömma om!
Jag minns hur du såg ut den dagen fasst lite svagt men jag minns lite,
du hade en blå skarfs och ditt hår var rosa/svart,
du var klart målad och dina blåa ögon lyste som blåa diamanter jag kände hur jag smälte inombords.
Du hade din skinn jacka på dig om jag inte minns fel nuO__O?
Vi skulle till helsingör den dagen och det var första gången vi hade träffats, och du visste inte vem jag var så mycket du hade väl typ bara hört talas om mig för teo hade berättat det för dig ,
och jag hade bara sett dig på bild och visste lite vem du var men inte hur du kunde vara i verkligheten,
jag trodde tex att du skulle vara helt anerlundare än va du var men jag hade fel , nu minns jag dock ej vad jag trode men jag var mega spänd att jag skulle få träffa dig.
Den dagen var sjukt underbar och jag var som vanligt mega blyg och tyst i början ,
för jag är sån så fort det är nya människor jag ska träffa thehe men till slut så kom jag igång och började prata lite med alla, jag blev frågad av teo om jag kunde sjunga för er vilket jag då gjorde, ni alla sa senare nåt i stil med va fint du sjunger.
Jag svarade då tillbaka blygt , tack:)
Well som sakt i början var jag blyg,tystlåten, men det ändrades ju fort då jag märkte att alla var hel shyssta typer thehe.
Då jag skulle hem så tänkte jag om jag skulle våga fråga dig om en kram men jag gjorde det aldrig,
i guess jag var rent för blyg , but can you blame me,
jag menar det är inte var dag man träffat på en sån kille som du.
Nästa gång vi träffades skulle vi med festa men då var jag lite mer pratig för då hade man lärt känna er lite mer ju hehe, den dagen åkte vi okså över till helsingör och sedan därifrån hem till teo och såg på film,
sen till scenen i landskrona, där vi drack och jag blev jätteful, pga att jag drack av fel anledning.
Jag hade nyss då blivigt dumpad och måde skit för personen hade sakt att jag var för mycket och jag fattade inte än vad det var han menat då han sakt så,
jag trodde inte att någon ville ha mig mer för jag dög inte, jag liksom bara ville dö, jag hade inprencip gett upp om allt som har med livet att göra,
detta ledde till mycket mer drickande och det slutade med att jag spydde i ca 2 timmar nåt (Rätta mig om jag har fel)
Och ni var tvugna att ringa polisen,så jag fick bli hämtad av dem och ligga över natten i en fyllecell,
och jag kan säga er det "
Never more in my fucking life att jag ska hamna där igen"
Jag kände mig fängslad på riktigt, haha på tal om det hade jag visst sakt att
"jag vill inte till fängelsett, flera gånger för jag trodde nämligen att det var där jag skulle hamna!
Dagen efter då jag skulle åka hem fick jag ju träffa aaron och alla igen och tydligen hade han lånat ut ett par slags hanskar till mig eftersom jag hade sakt att jag frös då den kvällen jag åkte in i fyllecellen,
well enyway vi skulle säga hejdå till aaron och teo och jag kunde inte sluta att tänka på hur jävla vacker aaron var, och hur snäll och trevlig han var,
ja alla var snälla jag menar inte så men ja detta e ju hur jag såg allt och hur jag tänkte osv så jag hoppas inte att ni känner er mindre omtyckta för isåfall e jag lessen för det.
Jag tror att jag frågade aaron om han skulle ha sina handskar tillbaka men han svarade så jedra sött"
nädå du kan få dem", eller ja något sånt sa han.
Jag bara typ e du säker han bara "ja det e lugnt min pojkvän tog ju din handske igår så då kan du få mina något sånt sa han .
Asså sorry om det blir fel, jag har dåligt minne tyvärr:/
Men jag gör så gott jag kan,
det var vår andra gång det.
Tredje gången var det då dags för fest igen fasst denna gången skulle vi festa ute på en koloni och det var där som allt hände ju:D
Det var jag aaron,teo,nathan, min brossa och joel som festade den dagen,
vi lekte en massa sup lekar och till slut var det antingen theo eller nathan eller ja båda som ville köra sanning eller konka,
så vi körde ju det en stund , sen blev det min tur dem bara "
edison saning eller konka,
Jag bara helt vågligt konka då sa dem hångla med varandra (Rätta mig om jag har fel)
Jag tänkte bara så här whaaaat okey shiiit jag som inte e så bra på det omg,
det enda jag tänkte på då var att jag ville vara bra så att jag inte gjorde något fel,
jag ville ju inte att en sån heting skulle tycka att jag var kass,
detta vet nog inte aaron om att jag tänkte men det gjorde jag.
Well sen blev det bara att vi hånglade allt mer utan att bli tillsagda, vi hade filtar på oss eftersom det var sjukt kallt då vi festade på kolonin,
vi hade tända ljus för att hålla varmen igång och för att se något det var ju mörkt ute .
Det var den tredje gången det.
Den fjärde gången var då vi skulle till nathan, och det var där som allt hettade till ännumer;)
Vi var då hemma hos nathan, det var jag där,aaron,theo, min bror och joel och ja nathan ofc eftersom vi var ju hemma hos henne haha,
vi såg på en film då med super zebran , den var jättekul alla hade mega kul vi drack då med,
men jag drack inte så mycket jag tog det mest lugnt den dagen, eller ja till en viss del thehe;)
Jag vet inte om vi var extremt kåta eller om det var spriten men fan vad vi höll på att hångla,
joel filmade oss en stund och vi bara fortsatte att hångla på det blev liksom hetare och hetare,
sen gick dem ner och vi typ bara fortsatte hångla på , det blev mer och mer intensivt, jag f eller aaron får ett sms där det står"
knulla färdigt och kom ner !
Vi knullade ju inte ens men ja dem bara skämtade med oss lite, sen typ skickade dem upp min bror för att säga ifrån att vi fick ta och komma ner nu haha.
Om dem inte hade stört oss who knows vad som skulle ha skett ;)
Well det är ju rätt solklart vad som skulle ha hänt men endå thehe:D<3
Så vi fick ju göra som dem sa, senare så gick vi till nathans rum igen och theo och nathan frågade oss om vi två var ihop,
jag svarade direkt ja och aaron bara ummm ja sen så skrev dem upp vårt datum och det är det bästa datumet som finns 30/3-2008.
Jag kommer aldrig att glömma detta , för det är det bästa som har hänt i mitt fuckade liv,
Jag Älskar Dig Aaron puss<3333
Jag är helt slut i min kropp!
2009-01-06 @ 17:02:32
Jag e gämt trött,sover dåligt,äter dåligt ja allt e helt enkelt dåligt just nu jag känner mig fett mycket äldre i min kropp än vad jag ser ut på utsidan, jag sover bort mina dagar,lägger mig sent, allt e bara helt cp just nu.
Jag vet inte vad detta kan bero på sömnlösa nätter, svårt att sova, äter inte som jag ska, vill bara sova hela tiden,
jag är seg som fan för jag orkar knappt gå ut med hunden iheller jag hade hällre kunnat sitta på en gungstol och gungat än att gå ut och röra på mig,
det e rätt konstigt att det är så nu jag menar vad e det som sker med mig , jag e fett ororlig över mig just nu för jag vill som sakt inte kolla mig om det är nåt fel på mig utan skulle något hända ja då är det väl dags för mig då helt enkelt jag kan inte styra över mitt liv precis, men jag e fett rädd så jag får väl ta och kolla upp det för jag tänker inte dö ung!
Jag har rent för mycket jag vill göra i mitt liv,och jag har den underbaraste killen man kan ha och jag skulle inte vilja dö före honom utan jag vill isåfall att vi båda dör ihop för jag hade inte klarat av det om han dött före jag hade bara velat dö jag med då!
Kankske är det rädslan för att dö som gör mig så trött, seg, och ja allt jag nyss skrev jag vet asså inte men det är jobbit som fan att känna att man är sjuk när man kanske ser ut att må bra ut på utsidan men jag känner ju mig inte frisk på insidan så ska jag kolla mig får någon följa med,
jag får helt enkelt fråga mamma eller brossan eller min Baby om någon av dem kan följa med mig, för jag hatar sjukhus och sånt shiit så behöver allt stöd jag kan få!
Well denna gången hade jag inte så mycket att skriva om menmen så kan det bli ibland.
Är det någonm som vet vad allt kan bero på?
Så kan du kanske hjälpa mig om intefår jag helt enkelt kolla upp mig.
Ibland så vet jag fan inte hur länge till jag ska orka med allt!
2009-01-05 @ 02:54:25
Jag bor ju som dem flesta redan kanske vet tillsammans med min mamma och min ena lille bror, och det är inte alltid så jävla lätt hemma som ni kanske tror, jag får vara som en extra förälder till min ena lillebror när mamma inte är hemma.
Jag ska ta ett exempel på hur det kan bli när hon inte tänker sig för utan hon bara drar till sin kille och tror vi ska klara oss, vilket vi turligtvis alltid lyckas göra, men allt detta e pga mig hade jag inte kunnat laga mat hade det varigt kört förlängesen,
men nu kan jag ju laga mat så då tänker väl mamma jamen det fixar dem så kan jag vara borta i nårra extra dar, 38 spänn ska väl räcka och nårra pantflaskor men där e hon fan ute och cycklar!
Liksom jag kommer inte alltid kunna finnas till hands när mamma sticker jag e fan 20 år det är nu mit fucking liv skulle ha börjat, men nä det är som att jag e fast och inte kan komma någonstans.
Och det värsta är väl då att man har en mun till att mätta,
Jag själv hade kunnat vara utan mat högst i 1 vecka men det är för att jag är van vid att inte alltid få mat på bordet.
Jag hade kunnat skita i det helt bara för att min bror skulle bli mätt" I dont care",
men man måste ju äta för att klara sig så är det ju.
Sen inte nog med det så ska hunden ha mat dem 4a katterna ska ha mat alla ska ha mat,
men nu i helgas har det knappt funigts någon mat, det har fått bli att djuren får det vi inte har orkat käka för deras mat e slut,
Jag e glad att vi kunde lösa det med maten idag för vi var svin hungriga, eftersom vi inte haft tillräckligt med mat hemma.
Men jag är en sån människa att jag tänker på alla dem som aldrig får mat som får leva på mask och matrester, medans vi tar för givet att det ska finnas mat på bordet,
så just därför kan jag skita i att äta men sen samtidigt måste jag göra mat endå för min bror inte ska bli sur,arg,gnällig, mm.
Vi har alltid haft problem med pengar,mat,kläder,osv, allt e ju så jävla dyrt!
Jag är idag väldigt trött på alla djuren för skiter dem inte i soffan,skiter dem i köket, eller pissar ner mina sängkläder, jag e asså helt slut , jag orkar serriöst inte mer!
Jag bröt ut i gråt idag bara för min bror bara" jaha då får vi väl vara utan mat då... kul"
ja typ nåt sånt sa han, plus hade jag fåt plocka upp en massa skit,renbäddat sängen,och sen när jag var klar med det ja då ska dem jävlarna skita utanför igen när jag just hade fixat bort det,
min bror vill ju inte röra det han kan ju spy då,
amen va bra att man har edison då för han kan ta det så löser det sig,
Ja kanske det men hur fan så kul tror han att det är för mig att gämt göra allt, det var fan knappt så han tog disken!
och man blir ju så jävla glad att höra hans gnällande när man sliter som ett fucking djur för att kunna skaffa fram mat!
Jag vill ha kvar min katt angel jag vill ha kvar star för den är min brors, jag vill ha kvar mysak, och sylvano min andre lillebrossas katt ska jag fråga mama om vi kan lämna tillbaka för han e inte rumsren för fem öre:/ Dem börjar gå mig på nerverna allihopa, jag vet inte längre vad jag ska göra med dem;__;
Det är gämt jag hela jävla tiden som ska fixa allt bara jag, jag , jag, jag , fy fan säger jag, här gör man sitt bästa och sliter som ett fucking djur inte ens ett tack får man ju , utan nä man får fråga var det gott, blev du mätt, osv .
Ooh ja jag känner tacksamheten för allt jag gör "
Dra åt skogen säger jag allihopa för jag e bara så trött på allt",
Varför ska jag bli lidande för att jag e älst varför!
Ni kanske tycker jag bara gnäller en massa men vet du inget om mitt liv kan du fan fara åt skogen du med,
det har inte varigt lätt, och nu inför det nya året vill jag se till att få det bättre men det verkar ju inte gå så bra det iheller,
Suck det blir bara för myket för mig helt eneklt, men jag ler sött och tänker altid på dem som har det värre.
Jag bugar snällt för att inte visa hur jag igentligen mår för familjen, allt för att dem ska slippa se mig på det sättet jag mår innerst inne.
Well där var en del att läsa sorry yall men det kändes skönt att få det ur mig tack för att ni tog er tid att läsa.
MVH /EDISON
Den värsta attacken jag har haft av alla!
2008-12-22 @ 03:11:00
Jag har bara berätat för dem jag litar på om mitt problem med att få attacker, men jag tror nog aldrig att dem kommer förstå hur det är att leva med dessa attackerna, just därför ska jag dela med mig av det jag minns och det min familj har berätat för mig.
Normaltvis bruka mina attacker gå över rätt fort men denna attacken e nog en av dem värsta som jag har haft, och Jag är jätte rädd för att det ska hända igen.
Jag ska nu dela med mig av den värsta attacken jag har haft, det var iförsig längesen nu men så här började allt.
Det Började som en helt vanlig film kväll och vi tittade på en film, sjättesinnet tror jag det var, sen somnade jag efter en stud och låg med benen uppe.
Helt plötsligt börjae jag känna en kvävande kännsla som att något ströp mig, och jag fick ingen luft,och brossan försökte att väcka mig,men jag var omotaglig asså dem kunde inte få kontakt med mig
,sen lyfte min bror mig upp , och la mig ner på golvet sen så tog min mamma mig i famnen och jag låg och grät,skakade,svamlade en massa ord, min kroppsvärme gick från jättekall till jättevarm hela tiden det var inte kul men mest frös jag.
Min mamma försökte att lugna ner mig men detta blev bara värre , jag fick en attack och min brors då ex flickvän som var där frågade om jag fick sånt ofta attacker då,
Jag minns svagt att mamma sa att, jag hade fåt attacker innan men inte som den här ,sen frågade någon om dem skulle ringa ambulansen,men då svarade min mamma "
"Nä jag tror nog det är bäst att vi försöker att lugna ner honom "
Sen hämtade min bror en handuk och duttade på min panna,mamma blev helt upprörd jag kunde höra det på hennes röst att hon var rädd, och liksom inte visste riktigt vad hon skulle göra,
Jag låg i min mammas famn länge och jag bara grät och grät och jag frös jätte mycket, jag tror jag sa att jag frös , jag minns asså inte så mycket.
Min mamma la mig i hennes säng, och hon tog täcket på mig eftersom jag sagt att jag frös .
Jag låg i hennes säng länge sen blev jag helt plötsligt lugn igen,
sen reste jag mig visst upp och gick ur rummet, in till datan, och jag pratade visst en massa, jag var helt borta helt enekelt.
Jag minns bara lite saker från attacken men det kan gå längre än så om jag är ensam hemma ,
det kan leda till att jag får en blackout och blir helt borta och kanske inte vaknar igen ,
jag vet asså inte men det var längesen nu så jag försöker att glömma det men tyvärr kan jag återfå attacker när det kommer till bla om jag inte har kunnat träffat min Baby på länge.
Jag vet inte varför dessa attacker har upstått men att beskriva allt i detalj är rent för svårt för jag minns oftast inte så mycket nästa dag det är som om att det aldrig har hänt mig.
Jag minns bara lite saker men det e saker som jag har hört innan jag blir helt borta och svamlar en massa ord typ vi kan kalla det för en blackout.
Jag har iförsig inte haft det på länge nu men räddslan att attackerna ska återkomma finns alltid där för jag har nämligen haft dessa attacker förut men inte som det blev den dagen då min mamma fick hålla mig i famnen och trösta mig.
Man kan säga att jag blir apatisk, försöker talar men inga ord kommer fram, gör saker jag inte minns,skiter i att äta,kopplar bort mig ifrån denna världen för där trivs jag som bäst, för där slipper jag ju alla beskymer som finns på denna gjord,men kul är det ju inte,
Jag menar tänk på dem som har just apatiska barn dem är i sjukt värre tillstånd än vad jag kan bli .
Just därför får det mig att vara mer noga med mig själva och se till att kämpa imot vad det än kan vara som ger mig dessa attackerna.
Well detta e ju ingen sak man berättar för alla, och varför då undrar ni,
Jo hade jag sagt detta till fler hade jag nog blitt sedd som ett missfoster eller som en galen människa,
i dont know men typ så tror jag det skulle blitt.
Men nu har jag delat med mig än en gång ut av saker ni aldrig trodde om mig men ibland kan även det vara en befrielse för mig och jag kan må bra av det sen och slippa att tänka på det så mycket.
Bli nu inte oroliga för mig när ni läser för just nu är allt bra och jag har inte kännt av detta problem på länge och även om det skulle ske igen så har jag mina änglar nämligen, Mamma,Baby, och brossan<33
Som liksom finns där för mig:D
Tack för att ni ville läsa, komentera gärna/ mvh Edison.
Jag känner att jag aldrig varit någon trots att fler får det att verka så!
2008-12-20 @ 15:45:39
Innan jag mötte min Baby så var jag någon som dem flesta inte kände till, jag hade inte så många vänner,fasst det har jag fortfarande inte nu men hällre för lite vänner än för många.
Jag var mobbad från klass 7 till 3 e ring, jag var oftatst utstött,satt längst bak,fick sällan den hjälpen jag behövde osv.
Jag blev kallad,bla för pinnen,spinky,bögjävel,missfoster osv, inte så kul precis.
Allt detta ledde till att jag började få självmordstankar,började skippa skolan, skylla på att jag var sjuk mm,
jag kände mig aldrig vacker en enda gång ,utan jag trodde på det dem sagt
"Jag var nog ett fult missfoster,som borde låsas in för jag var för ful"
Så här var det läänge, jag började med tiden att klä mig i svart, jag började att sminka mig med kajal, och jag började att skapa en ny edison en mycket tuffare,mer kaxig,mer självsäker liksom.
Jag har aldrig vart den typen som var rädd för att börja ett slagsmål eller för att ge mig in i slagsmålen eller för att bli slagen, hell no men ord kan sänka en rejält, så det var det som fick mig bli svag men atityden hade alltid varit där Jag bara hade inte visat den för någon och när det väl hände fick man en sån respekt ut av dem så kallade mobbarna.
Jag började bli skolans bråkstake och jag hamnade gämt i slagsmål, oftats för att skydda mina vänner för mig sket jag i, "Jag var ju redan ful ju så varför bry sig om hur jag såg ut då"
Istället för att bli svag så använde jag alla ord dem kallat mig och byggde upp en styrka som fick mig att totalt ändra på hur jag varigt innan.
Detta var ju inte så bra att gämt slåss,störa på lektionerna, men jag slapp höra alla namn för dem visste om dem kallade mig det då jävlar så smällde det, jag kände mig som en kung,
men allt bråk ledde mig till att få bli flyttad till en skola som var ett skoldaghem för bråkiga elever och för sånna som hade problem att hinna med i skolan.
Tro nu inte att alla var handikapde utan dem hade bara ett högre temprament än normala människor.
Jag trodde allt skulle bli bra där men så började jag att bli mobbad än en gång men jag tänkte
" I helvete heller att dem ska börja"
Så det blev mycket bråk där med men oftats så sa jag en massa ord eller totalt mindpshykade dem,så dem blev mer rädda för mig, även om man inte kan tro detta om mig idag att jag har varit en sån kille som var mobbad,sen blev slagskämpe så är detta sant.
Nu till det jag ville få skrivet om min titel.
Jag är i dagens läge en rätt lugn kille,mer kännslosam,och jag har börjat komma in i det igen att ta in all skiten och må skit och få självmordstankar,fasst det enda som får mig att skita i dem just nu är väl att jag inte vill bli som jag en gång var.
Nu är jag inte mobbad folk kan skriva på bdb hur bra man ser ut osv, men jag känner inte att dem menar allvar, för med tanke på vad en sa till mig för ett jäääävla bra tag sen så kan jag inte tro på dem ,men jag får ju spela med deras lilla spel och le så sött trots att jag mår skit!
Varför ska det vara så oretvist nu för tiden,
Varför ska andra få höra att dem e så sjukt vackra, och att dem avgudar dem,
Det är så fel att människor idag ska vara så ytliga , det är fan inte klokt hur dem dömmer en för hur man ser ut nu för tiden,
Ska det behöva vara så här så tycker jag att världen kan fara åt helvete!
Sen tycker jag att det är fel att man ska bli olika behandlade jag menar vi alla behöver få höra nån gång att vi är vackra,fina,osv.
Men nä istället för att visa gämnlikhet till alla så har ni en på tron som ni alla avgudar,det där är fan inte normalt,
Alla ska få sitta på tronen och få känna att dem verkligen är något vackert och speciellt, men istället för att låta alla få sitta på denna tron så dra ni ner dem och tvingar dem att se denna personen sitta på sin tron medans ni trycker ner dem som aldrig får sitta på tronen.
Det är fan inte så konstigt att ni får andra att känna sig mindre värda , när ni gör så där mot dem,
Jag tycker att det har gått för långt det hära med vem som är vackrast,snyggats,hetast mm,
Ska det verkligen få gå så här långt!
Det tycker inte jag men vad kan en människa göra åt saken,ingenting men om vi hjälps åt så kommer kanske alla få en smakbit av att få sitta på denna tronen där dem sen får känna på hur det är att må som en kung och höra var dag hur vackra dem är!
Fasst även skönheten på tronen kan ha problem för dem måste var dag se lika bra ut,och gör dem inte det dras dem ner bland oss alla och får känna hur det känns att få se någon anan sitta på dens tron,
men kanske det är just det dem behöver för att se hur det är för dem andra när den satt på sin tron,
Så att dem kan förstå vad vi alla går igenom,kanske då kommer dem som får sitta på tronen förstå varför man mått så dåligt som man har gjort ,
Först då kanske den förstår att vara avgudad, vackrast i världen är inte allt,utan att det finns så mycket mer bortom den kungliga tronen som dem inte har skådat, som dem måste så att dem kan börja tänka på dem som så länge varigt nertryckta eller gömda,och föra dem till denna tron av skönhet!
Jag längtar inte till något just nu !
2008-12-19 @ 23:52:07
Jag ska ge er ett senarium på hur julen kommer att bli för oss i år, och jag ska även ge er ett senarium på hur nyåret kommer att bli.
Vi börjar med julen.
Vår jul!
På julafton kommer det bli jag,min mamma, och inga fler kul va, vi kommer inte att få några julklappar föräns efter jul, men det kan jag skita i.
Vi kommer nog inte ha en gran,för vi har inte köpt en ny plastgran nämligen och den förra är sönder.
Det kommer bli vår jul det
"Some christams ey but what the heack at least its christmas time , just smile and pritend youre somwere else, and it will be great..... or not!
Merry fucking christmas
Vår nyårsafton!
På nyår så kanske det ska bli mer liv och mer kul, men det får vi allt se, just nu vet jag inte om jag orkar med att fira dessa såkallade glädjefulla högtider, utan att jag mår skit .
Jag får la se vad som sker om jag kommer orka fira det med någon överhuvudtaget,tills jag vet det får jag vänta glatt och hoppas att det kommer att ordna sig hur det än blir!
NU ÄR DET SNART JUL !
2008-12-18 @ 15:27:16
Tänka sig vad tiden går fort, det var ju inte sålängesen det var sommar tycker man, och nu så är det snart jul vart tusan tar all tiden vägen och varför rusar våra dagar så fort förbi, well det kan ingen riktigt svara på men fort går det.
Ja i jul ska man ju fira med sin familj öppna paketer och ha en riktigt jävla god jul, men har man då inte pengar kan ens jul bli den tristade högtiden att fira, men jag är van vid att ha dåligt med pengar och jag klagar inte om jag inte får julklappar som jag alltid velat ha, utan jag nöjer mig med det jag får,tyvärr är alla inte som jag nämner inga namn men jag kan säga att en som står mig nära ska alltid ha det bästa, han ska alltid tjafsa med mamma , och det tycker jag är så jävla lågt.
Men igentligen är det hans förra familjs fel som han bodde i så många år för dem hade gott om pengar,och han fick oftats det han ville,vilket har gjort att han nu tror att vår mamma ska kunna göra detsamma och så här är två av mina familjemedlemar alltid mot mamma, dem tror liksom jamen jag fick ju det när jag bode där blablabla .
Den ena familjemdlemen bor just nu hos en ensam kvinna som även hon har ett bra jobb och han kan få det mesta han vill, dem reser även mycket och har en massa skoj, och även detta leder till att han ska hålla på att tjata om saker som han vill mamma ska köpa, men det funkar bara inte så men det tror dem, och jag får alltid säga åt dem att mamma har inte råd med det ni får för fan ta det ni får och vara glada över att ni ens får julkappar, jag menar tänk på dem som aldrig får några men nä dem slutar inte endå att gämt gå på mamma att köpa det och det för dem vill mm.
Mamma e rent för snäll och även jag för vi är vana vid att ta det vi får och att inte kräva så mycket,
Ibland så tycker jag synd om vår mamma jag menar tänk så jävla mycket hon faktiskt gör för att vi ska få mat på bordet,kläder att bära,saker vi behöver som mobiltelefoner,osv,
Jag känner att jag e skyldig henne så mycket men att jag aldrig kommer att kunna ge det till henne, det enda jag kan göra är att ställa upp för henne när tex mina två familjemdlemar håller på som dem gör,och jag kan inte mer än försöka hjälpa till så mycket jag bara kan men det är inte alltid lätt jag e fan 20 år mitt liv skulle ha börjat förlängesen men vart är jag innu,
Jo jag bor hemma hos min mamma och måste se till att om hon jobbar så måste jag stå för att laga maten,se till så att hunden kommer ut,min bror blir mätt mm,och liksom det e väldigt jobbit för mig att ha så mycket ansvar bara för att mamma inte alltid kan finnas där.
Ibland har jag tagit en diskotion med brossan angånde men tänk om"
Vi skulle dö vad skulle du ha gjort då, för du kan varken laga mat,städa,sköta din tvätt mm, då svara han så här, jamen då skulle´jag kunnat flytta till min pappa och bott där.
Så som ni märkler så tror han att allt kommer att fixa sig bara det alltid finns någon han kan bo hos och få allt serverat på ett fucking silverfat.
Ja jag e uprörd över detta, och ja jag tar detta hårt men hur skulle ni tagit det om ni hade det så enyway nog om alla mina beskymer det fins dem som har det fan så värre så jag kan bara le falskt och hålla masken uppe så att jag klarar av detta.
Jag hade velat fira julafton tillsammans med min syrra och hennes två barn och hennes man , jag hade velat ha min storebror där oskå ja ni fattar hela familjen helt enkelt men en sån jul kan jag bara drömma om tills dess får man vara glad över att man har sin mamma som bryr sig om en för utan henne vet jag inte hur fan vi skulle klarat av livet för hon är nämligen den enda som bryr sig om oss och ja min storebror och stora syrra men dem finns ju inte här , utan dem har sina egna liv att ta hand om men endå tanken att få fira jul med dem är underbar och jag får väl hålla det i mitt minne och hoppas att nån vacker dag ska vi få fira en ordentlig julafton som en familj!
Jag hade kunnat skriva en jävla massa men då hade detta blitt för mycket att läsa så jag får ta och avsluta det här med att säga
" Jag önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år"
Nu bor vi äntligen i landskrona:D
2008-12-15 @ 14:31:50
Nu bor vi äntligen i landskrona och det känns jätteskönt att vi äntligen är här.
Nu kanske man kan få börja om på nytt och må mycket bättre än vad jag gjorde i perstorp, än så länge känns allt bra men vi har ju inte bott här så länge så man har knappt hunigt att känna av vad man igentligen tycker om landskrona, men hittils så har allt kännts bra och jag mår bättre.
Tänk att det snart är jul det är inte klokt vad tiden springer iväg och hur dagarna rusar iväg,det ska bli spännande att fira jul på ett nytt ställe, och nyårsafton.
Vi e klara med köket,mammas rom,tve romet, men vårt rom är inte klart än:/
Jag hoppas att vi ska få ordning på det med mycket snart för som det ser ut just nu tycker jag det bara är saker överallt, vi ligger på golvet på våra madrasser,och sängarna står i ett hörn , kläder lite här och där och ja helt enkelt stökit så jag hoppas vi kan få iordning på det snart men det går segt framåt men ska ta tag i det så fort mamma kommer hem igen.
Men anars är vi klara vilket känns mega bra:D
I helgas
2008-12-03 @ 15:25:11
I helgas så kom baby till mig igen och det var mega mys som det alltid är thihi, vi hittade på en massa bus oskå tillsammans med brossan och en polare till honom det var riktigt kul tänk att folk e så lättlurade ibland haha.
Fast det roligaste var nog när jag och honey började att diska , jag typ höll på att skämta om saker när han diskade något weller när jag diskade typ som ett exempel nu han diskade ett glas och då började jag så hära harder , faster, haha ja ni fattar grejen va jag menade med det Sex talk in the kitchen haha, sen när jag diskade något så låtsades jag som att han var typ värsta kåt och kunde säga typ saker som "nämen baby redan som att han komit liksom haha det var mega kul sen blev jag lite busig och börja skvätta vatten på honom han bara nä edison nä men jag stänkte endå sen sa han nåt typ nä nu jävlar sen så stänkte han på mig med , jag fick en ide som jag inte gjorde men den ideen tänker jag genomföra nästa gång;) thehe för det skulle vart fett me kul.
Vi kollade även på filmer ju och min honey gillar inte pussinutti slask blask filmer där dem e fett överromantiska men då passade jag på att jävlas med honom , vi såg änglahunden charlie 2 där det var lite romantik mellan charlie och sasha och honey bara utbrister omg näää då började jag oooh honey i love you give me a kiss han bara nää edison nä jag bara awww komsikomsi det är lätt man gör så här , och så plutade jag med läpparna han typ vänder och vrider allt för att jag inte ska kunna pussa honom men serru jag ger mig inte jag pussade honom överallt thehe det var mega kul och så gjorde jag var gång det blev så dära äckligt romantiskt thehe allt för att jävlas med honey^__^<33333
Till honey
Look i know youre loving it and you just cant get enough,You just play that you dont love it ;)
kisses and hugs youre prince Edison.
Well det finns mycket jag kan berätta om våra helger men lite får man ha för sig själv thehe;)
Jag tror att mitt sinne är sjukt även om man inte kan se det på utsidan!
2008-12-02 @ 18:00:29
Jag vet inte vad felet är med mig och jag vill inte veta vad det är iheller well inte av doktorer och sånt shiit jag och undersökningar e lika med vill helst slippa det så om det finn någon som vet något om vad det jag kommer skriva om kan vara så vore jag tacksam om du hjälpte mig.
Detta kommer bli svårt att förklara så att alla som läser ska förstå mig bra men jag ska göra så gott jag kan.
Allt har börjat nu på senare tid att jag kan känna mig sjuk i sinnet, jag vet att det låter konstigt men så är det.
Jag e ständigt deprimerad och kan börja gråta för ingen orsak och jag vet inte varför detta sker, det känns som att min kropp är mycket äldre än va jag är och dem symptom som jag har kännt av ofta nu är,
deprimerad, trötthet ,humörsvängningar mm.
Jag vet asså inte varför jag känner så hära och vad mitt problem är men det tar på mig som fan, och hur mycket jag än vill leva pga jag e lykligt kär och att livet börjar gå åt ett bättre håll så kan jag inte sluta att få självmorstankar,
jag kan även känna att jag e sjukt osäker på vad jag igentligen vill med livet trots att jag redan har sagt att jag har redan en framtid att se fram imot och det är ju tillsammans med min baby.
Det är som att min kropp är splittrad en vill åt ett håll och den andre vill åt ett anat,
jag vill se en framtid men det jag istället ser är ett evigt mörker som jag behöver få komma ut ifrån, om jag ska kunna få ett normalt liv, det enda jag ej vet är vad det skulle vara, jag vet liksom ingenting om varför allt detta sker nu när allt börja för en gångs skull gå bra igen, e det något som är fel på mig, e jag sjuk i mitt sinne eller är detta bara en jobbig tid just nu som jag går igenom?
Jag vet asså inte vad felet är men det gör mig galen och jag vet snart inte hur jag ska hantera det, och jag vill absolut inte få någon hjälp ut av någon för jag tror nämligen inte att dem kommer att veta vad det kan vara som sker i min kropp just nu, utan jag tror att jag behöver bearbeta vad det än är själv.
Fasst iförsig den enda lösningen till alla problem kanske bara behöver vara att jag behöver komma här ifrån fort som fan för att slippa alla dessa problem kanske det är så att detta stället jag bor på nu har gjort mig så sjuk, va fan vet jag normalt e det inte iallfall .
Det är som att jag inte e mig utan som att jag är någon anan som bara ser ut som mig men är inte som mig låter weird maby men så känner jag .
Jag vill bara det ska ta slut för jag vill inte må så här jag hatar det, jag vill bara kunna leva normalare och må bättre än vad hela mitt liv har varigt!
Anywey jag kan ju hoppas att mitt sinne är inte sjukt , att jag mår bra och att detta är bara något som sker nu och att detta ska sluta så fort vi flyttat .
Jag kan inte mer än hoppas på att allt som sker inom mig nu är bara tillfälligt och det är bara min hjärna som spelar mig ett spratt men jag ska fan inte låta vad det än är vinna över mig, jag har för fan en otroligt bra kille som jag vill leva ihop med.
Jag vill inte ha självmordstankar när jag e så lycklig tillsammans med honom, så jag hoppas verkligen att detta är inget som e farligt och att det kommer att sluta för jag orkar snart inte mer om det inte tar slut, och det är ju det jag vill att orka så jag kan få det liv som jag har sett framför mig och typ helt eneklt må jävligt bra.
Well ni undrar nog varför jag skrev om detta så öppet, jag gjorde det för att få veta ifall någon visste vad mina problem kunde vara och varför jag går igenom allt detta nu, jag kan ju hoppas att någon vet något om vad det kan vara för jag tror om jag får lite hjälp av någon så kommer jag inte behöva att orora mig för att det kan vara något farligt och jag slipper tänka på det mer, men om ingen vet vad det kan vara och varför det blitt så nu mitt i allt ja då får jag hoppas att jag kan lösa det här ensam.
Detta e inget kall på uppmärksamhet utan detta är ett kall efter hjälp så om ni vet vad mina problem kan bero på så var snälla och hjälp mig för jag hade behövt all hjälp jag ka få.
Jag vet att jag skrev att jag inte vill ha hjälp men då menade jag hjälp ut av läkare osv och sånt shiit för jag bara hatar att besöka sjukhus.
Tack för att ni läste//Edison
