Den värsta attacken jag har haft av alla!
2008-12-22 @ 03:11:00
Jag har bara berätat för dem jag litar på om mitt problem med att få attacker, men jag tror nog aldrig att dem kommer förstå hur det är att leva med dessa attackerna, just därför ska jag dela med mig av det jag minns och det min familj har berätat för mig.
Normaltvis bruka mina attacker gå över rätt fort men denna attacken e nog en av dem värsta som jag har haft, och Jag är jätte rädd för att det ska hända igen.
Jag ska nu dela med mig av den värsta attacken jag har haft, det var iförsig längesen nu men så här började allt.
Det Började som en helt vanlig film kväll och vi tittade på en film, sjättesinnet tror jag det var, sen somnade jag efter en stud och låg med benen uppe.
Helt plötsligt börjae jag känna en kvävande kännsla som att något ströp mig, och jag fick ingen luft,och brossan försökte att väcka mig,men jag var omotaglig asså dem kunde inte få kontakt med mig
,sen lyfte min bror mig upp , och la mig ner på golvet sen så tog min mamma mig i famnen och jag låg och grät,skakade,svamlade en massa ord, min kroppsvärme gick från jättekall till jättevarm hela tiden det var inte kul men mest frös jag.
Min mamma försökte att lugna ner mig men detta blev bara värre , jag fick en attack och min brors då ex flickvän som var där frågade om jag fick sånt ofta attacker då,
Jag minns svagt att mamma sa att, jag hade fåt attacker innan men inte som den här ,sen frågade någon om dem skulle ringa ambulansen,men då svarade min mamma "
"Nä jag tror nog det är bäst att vi försöker att lugna ner honom "
Sen hämtade min bror en handuk och duttade på min panna,mamma blev helt upprörd jag kunde höra det på hennes röst att hon var rädd, och liksom inte visste riktigt vad hon skulle göra,
Jag låg i min mammas famn länge och jag bara grät och grät och jag frös jätte mycket, jag tror jag sa att jag frös , jag minns asså inte så mycket.
Min mamma la mig i hennes säng, och hon tog täcket på mig eftersom jag sagt att jag frös .
Jag låg i hennes säng länge sen blev jag helt plötsligt lugn igen,
sen reste jag mig visst upp och gick ur rummet, in till datan, och jag pratade visst en massa, jag var helt borta helt enekelt.
Jag minns bara lite saker från attacken men det kan gå längre än så om jag är ensam hemma ,
det kan leda till att jag får en blackout och blir helt borta och kanske inte vaknar igen ,
jag vet asså inte men det var längesen nu så jag försöker att glömma det men tyvärr kan jag återfå attacker när det kommer till bla om jag inte har kunnat träffat min Baby på länge.
Jag vet inte varför dessa attacker har upstått men att beskriva allt i detalj är rent för svårt för jag minns oftast inte så mycket nästa dag det är som om att det aldrig har hänt mig.
Jag minns bara lite saker men det e saker som jag har hört innan jag blir helt borta och svamlar en massa ord typ vi kan kalla det för en blackout.
Jag har iförsig inte haft det på länge nu men räddslan att attackerna ska återkomma finns alltid där för jag har nämligen haft dessa attacker förut men inte som det blev den dagen då min mamma fick hålla mig i famnen och trösta mig.
Man kan säga att jag blir apatisk, försöker talar men inga ord kommer fram, gör saker jag inte minns,skiter i att äta,kopplar bort mig ifrån denna världen för där trivs jag som bäst, för där slipper jag ju alla beskymer som finns på denna gjord,men kul är det ju inte,
Jag menar tänk på dem som har just apatiska barn dem är i sjukt värre tillstånd än vad jag kan bli .
Just därför får det mig att vara mer noga med mig själva och se till att kämpa imot vad det än kan vara som ger mig dessa attackerna.
Well detta e ju ingen sak man berättar för alla, och varför då undrar ni,
Jo hade jag sagt detta till fler hade jag nog blitt sedd som ett missfoster eller som en galen människa,
i dont know men typ så tror jag det skulle blitt.
Men nu har jag delat med mig än en gång ut av saker ni aldrig trodde om mig men ibland kan även det vara en befrielse för mig och jag kan må bra av det sen och slippa att tänka på det så mycket.
Bli nu inte oroliga för mig när ni läser för just nu är allt bra och jag har inte kännt av detta problem på länge och även om det skulle ske igen så har jag mina änglar nämligen, Mamma,Baby, och brossan<33
Som liksom finns där för mig:D
Tack för att ni ville läsa, komentera gärna/ mvh Edison.
Edison, du är defenitivt inget missfoster. Du är UNDERBAR! så det så, o det tror jag redan att du vet att jag tycker. Bara för att man.. jaa.. är lite speciell på nåt sätt behöver det inte betyda att man är ett missfoster utan man är.. Unik, Sen att det inte är bra med dina attacker but still, ingen är den andra lik lixom. Tror inte det är så många som tycker sämre om dig bara för att detta händer, inte jag iaf. Jag finns fortfarande kvar här o stöttar dig =) Keep going Edison <3
Jag tror inte du skulle blitt sedd som ett missfoster om du berätta för fler, däremot tycker man synd om dig.
Låter väldigt jobbigt.
Jobbigt att vara rädd att de ska komma tillbaka.
Jag tycker de va bra att du skrev de här!
De känns rätt skönt att skriva om de, right?
De glädjer mig att du inte har haft nån attack på länge.
Du ska veta att de är MÅNGA som stöttar dig!<3
Du är så trevlig, rolig, bäst på att sjunga :D
Du är helt otrolig!
Du är otroligt stark!
de du skrev om mobbning.
Jag beundrar dig, du är så jävla stark!
Du är så JÄVLA BRA!:D
Ta hand om dig!<3
Massor med kramar!<3
Du är inget missfoster vem som helst kan få någon slags attack, du är en helt normal människa som få det här ibland.
Jag tycker absolut inte att det är något fel och det hoppas jag du vet.
Ta hand om dig och dem i din närhet.
Kramar <3
låter väldigt jobbit :/ du är så bra på att skriva blir rörd varje gång <33 :*
Wow... Fan va läskigt! :S Jag tro knappast din mamma elelr bror vågar lämna dig ensam kvar hemma efter detta xO Det skulle jag i alla fall inte våga om du var mig bror.
Hoppas de inte händer igen!<'3
Du skriver så jävla bra edison!
Det är synd om dig. Du har verkligen inte haft det lätt, med tanke på det du skrev om ditt liv bl.a. Men du har det ju bättre nu.
Så gulligt att du får attacker om du inte får träffa Aaron. Det är ju så klart hemskt. Men det låter ändå gulligt. Du måste verkligen sakna honom då. Ni är så jävla vackra tilsammans :* <33
jag har massa kompisar som får sånna här attacker. Och alla tar tabletter för det.Dom tar alltså bara tabletter vid första tecknet på att dom kommer få en attack. Det måste väl vara något lugnande antagligen. Ett tips är att kanske prata med en läkare.
Hoppas det blir bättre iallafall.
:D <3
tack så mycket allihopa för era inlägg:D<3
