Den värsta attacken jag har haft av alla!
2008-12-22 @ 03:11:00
Jag har bara berätat för dem jag litar på om mitt problem med att få attacker, men jag tror nog aldrig att dem kommer förstå hur det är att leva med dessa attackerna, just därför ska jag dela med mig av det jag minns och det min familj har berätat för mig.
Normaltvis bruka mina attacker gå över rätt fort men denna attacken e nog en av dem värsta som jag har haft, och Jag är jätte rädd för att det ska hända igen.
Jag ska nu dela med mig av den värsta attacken jag har haft, det var iförsig längesen nu men så här började allt.
Det Började som en helt vanlig film kväll och vi tittade på en film, sjättesinnet tror jag det var, sen somnade jag efter en stud och låg med benen uppe.
Helt plötsligt börjae jag känna en kvävande kännsla som att något ströp mig, och jag fick ingen luft,och brossan försökte att väcka mig,men jag var omotaglig asså dem kunde inte få kontakt med mig
,sen lyfte min bror mig upp , och la mig ner på golvet sen så tog min mamma mig i famnen och jag låg och grät,skakade,svamlade en massa ord, min kroppsvärme gick från jättekall till jättevarm hela tiden det var inte kul men mest frös jag.
Min mamma försökte att lugna ner mig men detta blev bara värre , jag fick en attack och min brors då ex flickvän som var där frågade om jag fick sånt ofta attacker då,
Jag minns svagt att mamma sa att, jag hade fåt attacker innan men inte som den här ,sen frågade någon om dem skulle ringa ambulansen,men då svarade min mamma "
"Nä jag tror nog det är bäst att vi försöker att lugna ner honom "
Sen hämtade min bror en handuk och duttade på min panna,mamma blev helt upprörd jag kunde höra det på hennes röst att hon var rädd, och liksom inte visste riktigt vad hon skulle göra,
Jag låg i min mammas famn länge och jag bara grät och grät och jag frös jätte mycket, jag tror jag sa att jag frös , jag minns asså inte så mycket.
Min mamma la mig i hennes säng, och hon tog täcket på mig eftersom jag sagt att jag frös .
Jag låg i hennes säng länge sen blev jag helt plötsligt lugn igen,
sen reste jag mig visst upp och gick ur rummet, in till datan, och jag pratade visst en massa, jag var helt borta helt enekelt.
Jag minns bara lite saker från attacken men det kan gå längre än så om jag är ensam hemma ,
det kan leda till att jag får en blackout och blir helt borta och kanske inte vaknar igen ,
jag vet asså inte men det var längesen nu så jag försöker att glömma det men tyvärr kan jag återfå attacker när det kommer till bla om jag inte har kunnat träffat min Baby på länge.
Jag vet inte varför dessa attacker har upstått men att beskriva allt i detalj är rent för svårt för jag minns oftast inte så mycket nästa dag det är som om att det aldrig har hänt mig.
Jag minns bara lite saker men det e saker som jag har hört innan jag blir helt borta och svamlar en massa ord typ vi kan kalla det för en blackout.
Jag har iförsig inte haft det på länge nu men räddslan att attackerna ska återkomma finns alltid där för jag har nämligen haft dessa attacker förut men inte som det blev den dagen då min mamma fick hålla mig i famnen och trösta mig.
Man kan säga att jag blir apatisk, försöker talar men inga ord kommer fram, gör saker jag inte minns,skiter i att äta,kopplar bort mig ifrån denna världen för där trivs jag som bäst, för där slipper jag ju alla beskymer som finns på denna gjord,men kul är det ju inte,
Jag menar tänk på dem som har just apatiska barn dem är i sjukt värre tillstånd än vad jag kan bli .
Just därför får det mig att vara mer noga med mig själva och se till att kämpa imot vad det än kan vara som ger mig dessa attackerna.
Well detta e ju ingen sak man berättar för alla, och varför då undrar ni,
Jo hade jag sagt detta till fler hade jag nog blitt sedd som ett missfoster eller som en galen människa,
i dont know men typ så tror jag det skulle blitt.
Men nu har jag delat med mig än en gång ut av saker ni aldrig trodde om mig men ibland kan även det vara en befrielse för mig och jag kan må bra av det sen och slippa att tänka på det så mycket.
Bli nu inte oroliga för mig när ni läser för just nu är allt bra och jag har inte kännt av detta problem på länge och även om det skulle ske igen så har jag mina änglar nämligen, Mamma,Baby, och brossan<33
Som liksom finns där för mig:D
Tack för att ni ville läsa, komentera gärna/ mvh Edison.
Jag känner att jag aldrig varit någon trots att fler får det att verka så!
2008-12-20 @ 15:45:39
Innan jag mötte min Baby så var jag någon som dem flesta inte kände till, jag hade inte så många vänner,fasst det har jag fortfarande inte nu men hällre för lite vänner än för många.
Jag var mobbad från klass 7 till 3 e ring, jag var oftatst utstött,satt längst bak,fick sällan den hjälpen jag behövde osv.
Jag blev kallad,bla för pinnen,spinky,bögjävel,missfoster osv, inte så kul precis.
Allt detta ledde till att jag började få självmordstankar,började skippa skolan, skylla på att jag var sjuk mm,
jag kände mig aldrig vacker en enda gång ,utan jag trodde på det dem sagt
"Jag var nog ett fult missfoster,som borde låsas in för jag var för ful"
Så här var det läänge, jag började med tiden att klä mig i svart, jag började att sminka mig med kajal, och jag började att skapa en ny edison en mycket tuffare,mer kaxig,mer självsäker liksom.
Jag har aldrig vart den typen som var rädd för att börja ett slagsmål eller för att ge mig in i slagsmålen eller för att bli slagen, hell no men ord kan sänka en rejält, så det var det som fick mig bli svag men atityden hade alltid varit där Jag bara hade inte visat den för någon och när det väl hände fick man en sån respekt ut av dem så kallade mobbarna.
Jag började bli skolans bråkstake och jag hamnade gämt i slagsmål, oftats för att skydda mina vänner för mig sket jag i, "Jag var ju redan ful ju så varför bry sig om hur jag såg ut då"
Istället för att bli svag så använde jag alla ord dem kallat mig och byggde upp en styrka som fick mig att totalt ändra på hur jag varigt innan.
Detta var ju inte så bra att gämt slåss,störa på lektionerna, men jag slapp höra alla namn för dem visste om dem kallade mig det då jävlar så smällde det, jag kände mig som en kung,
men allt bråk ledde mig till att få bli flyttad till en skola som var ett skoldaghem för bråkiga elever och för sånna som hade problem att hinna med i skolan.
Tro nu inte att alla var handikapde utan dem hade bara ett högre temprament än normala människor.
Jag trodde allt skulle bli bra där men så började jag att bli mobbad än en gång men jag tänkte
" I helvete heller att dem ska börja"
Så det blev mycket bråk där med men oftats så sa jag en massa ord eller totalt mindpshykade dem,så dem blev mer rädda för mig, även om man inte kan tro detta om mig idag att jag har varit en sån kille som var mobbad,sen blev slagskämpe så är detta sant.
Nu till det jag ville få skrivet om min titel.
Jag är i dagens läge en rätt lugn kille,mer kännslosam,och jag har börjat komma in i det igen att ta in all skiten och må skit och få självmordstankar,fasst det enda som får mig att skita i dem just nu är väl att jag inte vill bli som jag en gång var.
Nu är jag inte mobbad folk kan skriva på bdb hur bra man ser ut osv, men jag känner inte att dem menar allvar, för med tanke på vad en sa till mig för ett jäääävla bra tag sen så kan jag inte tro på dem ,men jag får ju spela med deras lilla spel och le så sött trots att jag mår skit!
Varför ska det vara så oretvist nu för tiden,
Varför ska andra få höra att dem e så sjukt vackra, och att dem avgudar dem,
Det är så fel att människor idag ska vara så ytliga , det är fan inte klokt hur dem dömmer en för hur man ser ut nu för tiden,
Ska det behöva vara så här så tycker jag att världen kan fara åt helvete!
Sen tycker jag att det är fel att man ska bli olika behandlade jag menar vi alla behöver få höra nån gång att vi är vackra,fina,osv.
Men nä istället för att visa gämnlikhet till alla så har ni en på tron som ni alla avgudar,det där är fan inte normalt,
Alla ska få sitta på tronen och få känna att dem verkligen är något vackert och speciellt, men istället för att låta alla få sitta på denna tron så dra ni ner dem och tvingar dem att se denna personen sitta på sin tron medans ni trycker ner dem som aldrig får sitta på tronen.
Det är fan inte så konstigt att ni får andra att känna sig mindre värda , när ni gör så där mot dem,
Jag tycker att det har gått för långt det hära med vem som är vackrast,snyggats,hetast mm,
Ska det verkligen få gå så här långt!
Det tycker inte jag men vad kan en människa göra åt saken,ingenting men om vi hjälps åt så kommer kanske alla få en smakbit av att få sitta på denna tronen där dem sen får känna på hur det är att må som en kung och höra var dag hur vackra dem är!
Fasst även skönheten på tronen kan ha problem för dem måste var dag se lika bra ut,och gör dem inte det dras dem ner bland oss alla och får känna hur det känns att få se någon anan sitta på dens tron,
men kanske det är just det dem behöver för att se hur det är för dem andra när den satt på sin tron,
Så att dem kan förstå vad vi alla går igenom,kanske då kommer dem som får sitta på tronen förstå varför man mått så dåligt som man har gjort ,
Först då kanske den förstår att vara avgudad, vackrast i världen är inte allt,utan att det finns så mycket mer bortom den kungliga tronen som dem inte har skådat, som dem måste så att dem kan börja tänka på dem som så länge varigt nertryckta eller gömda,och föra dem till denna tron av skönhet!
Jag längtar inte till något just nu !
2008-12-19 @ 23:52:07
Jag ska ge er ett senarium på hur julen kommer att bli för oss i år, och jag ska även ge er ett senarium på hur nyåret kommer att bli.
Vi börjar med julen.
Vår jul!
På julafton kommer det bli jag,min mamma, och inga fler kul va, vi kommer inte att få några julklappar föräns efter jul, men det kan jag skita i.
Vi kommer nog inte ha en gran,för vi har inte köpt en ny plastgran nämligen och den förra är sönder.
Det kommer bli vår jul det
"Some christams ey but what the heack at least its christmas time , just smile and pritend youre somwere else, and it will be great..... or not!
Merry fucking christmas
Vår nyårsafton!
På nyår så kanske det ska bli mer liv och mer kul, men det får vi allt se, just nu vet jag inte om jag orkar med att fira dessa såkallade glädjefulla högtider, utan att jag mår skit .
Jag får la se vad som sker om jag kommer orka fira det med någon överhuvudtaget,tills jag vet det får jag vänta glatt och hoppas att det kommer att ordna sig hur det än blir!
NU ÄR DET SNART JUL !
2008-12-18 @ 15:27:16
Tänka sig vad tiden går fort, det var ju inte sålängesen det var sommar tycker man, och nu så är det snart jul vart tusan tar all tiden vägen och varför rusar våra dagar så fort förbi, well det kan ingen riktigt svara på men fort går det.
Ja i jul ska man ju fira med sin familj öppna paketer och ha en riktigt jävla god jul, men har man då inte pengar kan ens jul bli den tristade högtiden att fira, men jag är van vid att ha dåligt med pengar och jag klagar inte om jag inte får julklappar som jag alltid velat ha, utan jag nöjer mig med det jag får,tyvärr är alla inte som jag nämner inga namn men jag kan säga att en som står mig nära ska alltid ha det bästa, han ska alltid tjafsa med mamma , och det tycker jag är så jävla lågt.
Men igentligen är det hans förra familjs fel som han bodde i så många år för dem hade gott om pengar,och han fick oftats det han ville,vilket har gjort att han nu tror att vår mamma ska kunna göra detsamma och så här är två av mina familjemedlemar alltid mot mamma, dem tror liksom jamen jag fick ju det när jag bode där blablabla .
Den ena familjemdlemen bor just nu hos en ensam kvinna som även hon har ett bra jobb och han kan få det mesta han vill, dem reser även mycket och har en massa skoj, och även detta leder till att han ska hålla på att tjata om saker som han vill mamma ska köpa, men det funkar bara inte så men det tror dem, och jag får alltid säga åt dem att mamma har inte råd med det ni får för fan ta det ni får och vara glada över att ni ens får julkappar, jag menar tänk på dem som aldrig får några men nä dem slutar inte endå att gämt gå på mamma att köpa det och det för dem vill mm.
Mamma e rent för snäll och även jag för vi är vana vid att ta det vi får och att inte kräva så mycket,
Ibland så tycker jag synd om vår mamma jag menar tänk så jävla mycket hon faktiskt gör för att vi ska få mat på bordet,kläder att bära,saker vi behöver som mobiltelefoner,osv,
Jag känner att jag e skyldig henne så mycket men att jag aldrig kommer att kunna ge det till henne, det enda jag kan göra är att ställa upp för henne när tex mina två familjemdlemar håller på som dem gör,och jag kan inte mer än försöka hjälpa till så mycket jag bara kan men det är inte alltid lätt jag e fan 20 år mitt liv skulle ha börjat förlängesen men vart är jag innu,
Jo jag bor hemma hos min mamma och måste se till att om hon jobbar så måste jag stå för att laga maten,se till så att hunden kommer ut,min bror blir mätt mm,och liksom det e väldigt jobbit för mig att ha så mycket ansvar bara för att mamma inte alltid kan finnas där.
Ibland har jag tagit en diskotion med brossan angånde men tänk om"
Vi skulle dö vad skulle du ha gjort då, för du kan varken laga mat,städa,sköta din tvätt mm, då svara han så här, jamen då skulle´jag kunnat flytta till min pappa och bott där.
Så som ni märkler så tror han att allt kommer att fixa sig bara det alltid finns någon han kan bo hos och få allt serverat på ett fucking silverfat.
Ja jag e uprörd över detta, och ja jag tar detta hårt men hur skulle ni tagit det om ni hade det så enyway nog om alla mina beskymer det fins dem som har det fan så värre så jag kan bara le falskt och hålla masken uppe så att jag klarar av detta.
Jag hade velat fira julafton tillsammans med min syrra och hennes två barn och hennes man , jag hade velat ha min storebror där oskå ja ni fattar hela familjen helt enkelt men en sån jul kan jag bara drömma om tills dess får man vara glad över att man har sin mamma som bryr sig om en för utan henne vet jag inte hur fan vi skulle klarat av livet för hon är nämligen den enda som bryr sig om oss och ja min storebror och stora syrra men dem finns ju inte här , utan dem har sina egna liv att ta hand om men endå tanken att få fira jul med dem är underbar och jag får väl hålla det i mitt minne och hoppas att nån vacker dag ska vi få fira en ordentlig julafton som en familj!
Jag hade kunnat skriva en jävla massa men då hade detta blitt för mycket att läsa så jag får ta och avsluta det här med att säga
" Jag önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år"
Nu bor vi äntligen i landskrona:D
2008-12-15 @ 14:31:50
Nu bor vi äntligen i landskrona och det känns jätteskönt att vi äntligen är här.
Nu kanske man kan få börja om på nytt och må mycket bättre än vad jag gjorde i perstorp, än så länge känns allt bra men vi har ju inte bott här så länge så man har knappt hunigt att känna av vad man igentligen tycker om landskrona, men hittils så har allt kännts bra och jag mår bättre.
Tänk att det snart är jul det är inte klokt vad tiden springer iväg och hur dagarna rusar iväg,det ska bli spännande att fira jul på ett nytt ställe, och nyårsafton.
Vi e klara med köket,mammas rom,tve romet, men vårt rom är inte klart än:/
Jag hoppas att vi ska få ordning på det med mycket snart för som det ser ut just nu tycker jag det bara är saker överallt, vi ligger på golvet på våra madrasser,och sängarna står i ett hörn , kläder lite här och där och ja helt enkelt stökit så jag hoppas vi kan få iordning på det snart men det går segt framåt men ska ta tag i det så fort mamma kommer hem igen.
Men anars är vi klara vilket känns mega bra:D
I helgas
2008-12-03 @ 15:25:11
I helgas så kom baby till mig igen och det var mega mys som det alltid är thihi, vi hittade på en massa bus oskå tillsammans med brossan och en polare till honom det var riktigt kul tänk att folk e så lättlurade ibland haha.
Fast det roligaste var nog när jag och honey började att diska , jag typ höll på att skämta om saker när han diskade något weller när jag diskade typ som ett exempel nu han diskade ett glas och då började jag så hära harder , faster, haha ja ni fattar grejen va jag menade med det Sex talk in the kitchen haha, sen när jag diskade något så låtsades jag som att han var typ värsta kåt och kunde säga typ saker som "nämen baby redan som att han komit liksom haha det var mega kul sen blev jag lite busig och börja skvätta vatten på honom han bara nä edison nä men jag stänkte endå sen sa han nåt typ nä nu jävlar sen så stänkte han på mig med , jag fick en ide som jag inte gjorde men den ideen tänker jag genomföra nästa gång;) thehe för det skulle vart fett me kul.
Vi kollade även på filmer ju och min honey gillar inte pussinutti slask blask filmer där dem e fett överromantiska men då passade jag på att jävlas med honom , vi såg änglahunden charlie 2 där det var lite romantik mellan charlie och sasha och honey bara utbrister omg näää då började jag oooh honey i love you give me a kiss han bara nää edison nä jag bara awww komsikomsi det är lätt man gör så här , och så plutade jag med läpparna han typ vänder och vrider allt för att jag inte ska kunna pussa honom men serru jag ger mig inte jag pussade honom överallt thehe det var mega kul och så gjorde jag var gång det blev så dära äckligt romantiskt thehe allt för att jävlas med honey^__^<33333
Till honey
Look i know youre loving it and you just cant get enough,You just play that you dont love it ;)
kisses and hugs youre prince Edison.
Well det finns mycket jag kan berätta om våra helger men lite får man ha för sig själv thehe;)
Jag tror att mitt sinne är sjukt även om man inte kan se det på utsidan!
2008-12-02 @ 18:00:29
Jag vet inte vad felet är med mig och jag vill inte veta vad det är iheller well inte av doktorer och sånt shiit jag och undersökningar e lika med vill helst slippa det så om det finn någon som vet något om vad det jag kommer skriva om kan vara så vore jag tacksam om du hjälpte mig.
Detta kommer bli svårt att förklara så att alla som läser ska förstå mig bra men jag ska göra så gott jag kan.
Allt har börjat nu på senare tid att jag kan känna mig sjuk i sinnet, jag vet att det låter konstigt men så är det.
Jag e ständigt deprimerad och kan börja gråta för ingen orsak och jag vet inte varför detta sker, det känns som att min kropp är mycket äldre än va jag är och dem symptom som jag har kännt av ofta nu är,
deprimerad, trötthet ,humörsvängningar mm.
Jag vet asså inte varför jag känner så hära och vad mitt problem är men det tar på mig som fan, och hur mycket jag än vill leva pga jag e lykligt kär och att livet börjar gå åt ett bättre håll så kan jag inte sluta att få självmorstankar,
jag kan även känna att jag e sjukt osäker på vad jag igentligen vill med livet trots att jag redan har sagt att jag har redan en framtid att se fram imot och det är ju tillsammans med min baby.
Det är som att min kropp är splittrad en vill åt ett håll och den andre vill åt ett anat,
jag vill se en framtid men det jag istället ser är ett evigt mörker som jag behöver få komma ut ifrån, om jag ska kunna få ett normalt liv, det enda jag ej vet är vad det skulle vara, jag vet liksom ingenting om varför allt detta sker nu när allt börja för en gångs skull gå bra igen, e det något som är fel på mig, e jag sjuk i mitt sinne eller är detta bara en jobbig tid just nu som jag går igenom?
Jag vet asså inte vad felet är men det gör mig galen och jag vet snart inte hur jag ska hantera det, och jag vill absolut inte få någon hjälp ut av någon för jag tror nämligen inte att dem kommer att veta vad det kan vara som sker i min kropp just nu, utan jag tror att jag behöver bearbeta vad det än är själv.
Fasst iförsig den enda lösningen till alla problem kanske bara behöver vara att jag behöver komma här ifrån fort som fan för att slippa alla dessa problem kanske det är så att detta stället jag bor på nu har gjort mig så sjuk, va fan vet jag normalt e det inte iallfall .
Det är som att jag inte e mig utan som att jag är någon anan som bara ser ut som mig men är inte som mig låter weird maby men så känner jag .
Jag vill bara det ska ta slut för jag vill inte må så här jag hatar det, jag vill bara kunna leva normalare och må bättre än vad hela mitt liv har varigt!
Anywey jag kan ju hoppas att mitt sinne är inte sjukt , att jag mår bra och att detta är bara något som sker nu och att detta ska sluta så fort vi flyttat .
Jag kan inte mer än hoppas på att allt som sker inom mig nu är bara tillfälligt och det är bara min hjärna som spelar mig ett spratt men jag ska fan inte låta vad det än är vinna över mig, jag har för fan en otroligt bra kille som jag vill leva ihop med.
Jag vill inte ha självmordstankar när jag e så lycklig tillsammans med honom, så jag hoppas verkligen att detta är inget som e farligt och att det kommer att sluta för jag orkar snart inte mer om det inte tar slut, och det är ju det jag vill att orka så jag kan få det liv som jag har sett framför mig och typ helt eneklt må jävligt bra.
Well ni undrar nog varför jag skrev om detta så öppet, jag gjorde det för att få veta ifall någon visste vad mina problem kunde vara och varför jag går igenom allt detta nu, jag kan ju hoppas att någon vet något om vad det kan vara för jag tror om jag får lite hjälp av någon så kommer jag inte behöva att orora mig för att det kan vara något farligt och jag slipper tänka på det mer, men om ingen vet vad det kan vara och varför det blitt så nu mitt i allt ja då får jag hoppas att jag kan lösa det här ensam.
Detta e inget kall på uppmärksamhet utan detta är ett kall efter hjälp så om ni vet vad mina problem kan bero på så var snälla och hjälp mig för jag hade behövt all hjälp jag ka få.
Jag vet att jag skrev att jag inte vill ha hjälp men då menade jag hjälp ut av läkare osv och sånt shiit för jag bara hatar att besöka sjukhus.
Tack för att ni läste//Edison
