Packar som fan men det känns som att vi aldrig ska bli klara!
2008-11-06 @ 11:18:58
Vi skulle ha varigt färdiga den siste oktober, men nu är vi inne på november.
Och allt detta beror på att mamma måste jobba så jävla mycket, hon slutar liksom vid 4 tiden var dag på jobbet.
Och det har blitt jag och brossan som fått packa som idioter, det enda mamma har hjälpt med var att packa det lilla som var kvar då vi hade packat.
Det är fan inte lätt att packa när man bara är två man behöver all hjälp man kan få men om hon inte ens kan få ledigt pga vi ska flytta då lär vi fan aldrig bli klara.
Det känns som att jag är den enda som brinner för att vi ska flytta, vilket inte är så kul.
Men man får väl jobba på som en jedra slav för att bli klar här hemma, asså igentligen så är det inte så mycket kvar, det vi har kvar att packa är, alla våra kläder,alla skor,alla utbrända skivor, och sen har vi kvar att packa ner datorn,teven,telefonen ja det man har hemma liksom.
Men teven och datorn, är något man får ta allra sist för det är inte förens om 3 veckor vi ska flytta och jag hoppas fan att det ska bli så och inte ta ännu längre tid, för då blir jag galen.
Jag vill liksom bli klar nu!
Fatta så jevla underbart det kommer att bli, jag kommer att ha nära till min pojkvän och nära till mina vänner jag har där, asså det kommer helt enkelt vara nära till allt.
Längtar som fan tills vi är klara och allt är på plats i det nya placet som vi ska flytta till.
Det känns som en evighet, och det får mig att må dåligt som fan för att jag vill liksom verkligen flytta och börja om på nytt i mitt liv igen, och komma till landskrona där typ inga jävla rykten går eller ja man kan hoppas, det går nämligen en massa rykten om mig här i perstorp tex en kille jag har känt innan har spridit till sina polare att jag skulle vara bög osv och några sprider att jag skulle vara tjej och ja massa såna sjuka grejer som bara är falskt.
Så just därför ska det bli skönt att få lämna denna hålan ska bli så intressant att få se hur länge man kan få vara den man är innan rykten börjar igen.
Enyway jag e helt enkelt trött på att det ska vara så segt men jag försöker tänka posetivt över allt det negativa att snart e det klart, och att mycket snart kan jag få vara mycket oftare tillsammans med min pojkvän, och bara tanken på att bo honom nära betyder så jävla mycket. Jag kan liksom inte tänka på något anat, nu äntligen kan vi båda få den tid vi behöver för varandra.
Kommentarer
Trackback
