Tack så mycket:D
2008-11-12 @ 23:36:18
Jag vill tacka dig Linn för ett underbart arbete med min blogg jag e jättenöjd med des utsende och det måste vart mycket jobb att få det så fint som det är nu , även om ett tack känns ynkligt för jag anser det du gjort är mega vackert så vill jag endå tacka dig.
Tack så jättemycket Linn jag e imponerad på ditt verk, du är nu en av mina änglar<3:D
För er som inte kanske vet vem Linn är så har även hon en egen blogg som jag tycker ni kan kolla på här är hennes bloggadress
http://minanyanser.blogg.se/
I helgas.
2008-11-10 @ 16:13:04
I helgas så kom min pojkvän till mig igen:D<33
Det var som alltid jätte mysigt, inget gör mig så glad som när han är hos mig .
Var gång han ska komma så känns det som första gången, och det pirrar som tusan i magen, och jag kan inte sluta att säga om och om igen att han ska komma snart, jag beter mig som en nykär tonåring på 14 år nämen kanske inte så men haha inte långt ifrån:P
Sen då jag ska gå och möta upp honom så e det som att vi träffats för första gången , för vi båda blir som blyga nykära killar hehe;)
Det är så sött när jag ser honom gå mot mig han liksom typ föröker göra sig så osynlig som möjligt och så liten som han bara kan precis som om han tänker att shiit där är han , måste gömma mig, haha eller ja jag vet ju inte vad han tänker men typ nåt sånt tänker han nog.
När jag ser att han kommer så söt ,liten och blyg vill jag bara springa mot honom och typ omfamna han medans jag snurar runt han , ni vet som i filmerna när folk e kära hehe vadå hey we are gays;) men e fett sött.
Men jag e snäll istället och går sakta mot honom för att omfamna han medans han kramar mig så hårt , det är så mys att man hade kunat stått där hela kvällen men hem måste man ju.
När vi går hem mot mig så brukar vi alltid hålla händerna , och eftersom det är vintertid nu brukar jag ta hans hand i min ficka medans jag håller om honoms hand för att värma den.
Detta e bara lite småsaker jag brukar göra och hur vi är då vi träffas.
Finns mycket saker jag kan berätta som är underbart tillsammans med min pojkvän men då skulle detta inlägget behövt tusen sidor men det skulle inte räckt endå för så underbar som han är så kommer inga ord att räcka till lika så när det gäller hur lycklig jag är med honom och hur galet kär jag är i honom.
Men som jag skrev i förra dikten, "Så länge han vet om det själv så behövs det inga ord".
Aaron om du läser detta vill jag säga dig att "
Jag älskar dig jättemycket, och jag är jättelycklig tillsammans med dig.
Edison love Aaron forever<33333
Vänskap.
2008-11-07 @ 14:58:16
Att ha vänner är bra , man kan liksom hitta på saker ihop när man kanske inte e med sin pojkvän som ett exempel nu , plus om det är riktiga vänner så finns dem där för dig vad som än sker, men är det vänner du trodde var dina riktiga vänner som sen visar sig vara falska när du inte vet om det men får reda på det av andra , ja då e dem bara vänner me dig för att du känd på nått sätt som tex bdb kändis eller så är det för du ser bra ut, men det dem inte tänker på som dina riktiga vänner gör och det är hur du är som person inte hur du ser ut.
Detta e klart inte kul när det ska bli så att dem man litade på mest skulle senare visa sig vara falska.
Hur ska vi veta vilka man ska lita på igentligen, det e sånt man aldrig vet.
Jag har många bra vänner men väldigt få av alla mina vänner är vänner som du alltid kan lita på, sånt känner man på sig, eller så har man fått höra av nån att du vet din vän blablabla , ja lita inte på va dem säger, skriver mm , sånt har jag nämligen fått höra av många på bdb att dem flesta såkallade vännerna är bara vän med mig pga jag är ihop med min pojkvän som råkar vara rätt stor där:/ ska det behöva vara så?
Jag tycker detta är fel och man mår ju så jävla bra av att höra sånt ju tex som en skrev ," Du lita inte på vad alla skriver, dem skriver bara så för du är ihopa med din pojkvän".
När jag fick höra om detta brast jag ut i gråt och jag kunde inte fatta vad jag skulle tro mer och vem man nu skulle lita på , jag har för mig att jag ska ha någon text uplagd på bdb där jag skrev om allt detta, hur jävla fel jag tyckte att det var osv.
Tur är väl då man har en så jävla underbar brossa, och pojkvän som liksom fanns där och tröstade mig då jag behövde det.
Tro nu inte detta e ett kall för umärksamhet för det är det fan inte det får jag nog av endå så, nä utan detta är bara saker jag gämt går och tänker på och som gämt får mig att må så jävla dåligt:/
Det finns så mycket mer jag hade kunnat tillägga men nu orkar jag fan inte har lust att bara gråta nu fy fan va allt ska vara orätvisst idagens läge, man kan fan snart inte lita på någon alls, det enda du kan lita på är dem som står dig närmst, nämligen- Familjen,pojkvänen och dig själv.
Jag vill lägga till att jag kan inte mer än bara le falskt och försöka hålla masken för att inte andra ska få se hur jag igentligen mår.
Packar som fan men det känns som att vi aldrig ska bli klara!
2008-11-06 @ 11:18:58
Vi skulle ha varigt färdiga den siste oktober, men nu är vi inne på november.
Och allt detta beror på att mamma måste jobba så jävla mycket, hon slutar liksom vid 4 tiden var dag på jobbet.
Och det har blitt jag och brossan som fått packa som idioter, det enda mamma har hjälpt med var att packa det lilla som var kvar då vi hade packat.
Det är fan inte lätt att packa när man bara är två man behöver all hjälp man kan få men om hon inte ens kan få ledigt pga vi ska flytta då lär vi fan aldrig bli klara.
Det känns som att jag är den enda som brinner för att vi ska flytta, vilket inte är så kul.
Men man får väl jobba på som en jedra slav för att bli klar här hemma, asså igentligen så är det inte så mycket kvar, det vi har kvar att packa är, alla våra kläder,alla skor,alla utbrända skivor, och sen har vi kvar att packa ner datorn,teven,telefonen ja det man har hemma liksom.
Men teven och datorn, är något man får ta allra sist för det är inte förens om 3 veckor vi ska flytta och jag hoppas fan att det ska bli så och inte ta ännu längre tid, för då blir jag galen.
Jag vill liksom bli klar nu!
Fatta så jevla underbart det kommer att bli, jag kommer att ha nära till min pojkvän och nära till mina vänner jag har där, asså det kommer helt enkelt vara nära till allt.
Längtar som fan tills vi är klara och allt är på plats i det nya placet som vi ska flytta till.
Det känns som en evighet, och det får mig att må dåligt som fan för att jag vill liksom verkligen flytta och börja om på nytt i mitt liv igen, och komma till landskrona där typ inga jävla rykten går eller ja man kan hoppas, det går nämligen en massa rykten om mig här i perstorp tex en kille jag har känt innan har spridit till sina polare att jag skulle vara bög osv och några sprider att jag skulle vara tjej och ja massa såna sjuka grejer som bara är falskt.
Så just därför ska det bli skönt att få lämna denna hålan ska bli så intressant att få se hur länge man kan få vara den man är innan rykten börjar igen.
Enyway jag e helt enkelt trött på att det ska vara så segt men jag försöker tänka posetivt över allt det negativa att snart e det klart, och att mycket snart kan jag få vara mycket oftare tillsammans med min pojkvän, och bara tanken på att bo honom nära betyder så jävla mycket. Jag kan liksom inte tänka på något anat, nu äntligen kan vi båda få den tid vi behöver för varandra.
Om mitt liv.
2008-11-06 @ 04:38:58
Mitt liv har inte varigt det lättaste , men även om man fått se och vara med om mycket skit har man lärt sig att se på livet på ett annat sätt.
Under min uppväxt har jag blitt misshandlad, och jag har sett min mamma bli misshandlad.
Vi har blivigt hotade till livet, och vi försökte fly men det var inte så lätt med tanke på att männen i hennes liv har varigt antingen alkholister eller drogmisbrukare.
Så vi har fått bevittna alla dessa hemska grejer som ett barn kan bli vittne till, och kul har det inte varigt.
Det har även förekomigt sexuella trakaserier emot mig.
Det jag kommer att berättar om har hänt i malmö eller ja det mesta.
Jag ska nu berätta om mitt liv.
Vid ca 5 års åldern så bröt min mammas dåvarande pojvän mitt ena ben, han lockade mig med att säga-
Kom nu edison så ska du få se en sak jag har köpt till dig, du kommer att älska det.
Eftersom jag som var så liten förstog inte jag så mycket men jag följde med honom endå.
Han sa att han hade en sak till mig i gaderoben som jag skulle få om jag var en snäll pojke och följde med honom, jag nickade och tog honom i handen sen så stängde han den och utan att jag var beredd på det så tog han sin hand för min mun och bröt mitt ben med hjäp av dörren, jag kan inte beskriva hur men typ så mins jag det, enyhow jag skrek och grät så ont det gjorde , varför hade han gjort så här för, men som 5 åring e det inte mycket du kan göra åt saken.
Mamma hade då vart hos en vän ellr ja på jobbat jag mins inte, men hon kom då hem och jag var i mitt rum och grät , och mamma sprang in genom dörren och såg att mitt ben var svullet , fast hon anade vad som hänt så frågade hon honom endå vad har hänt?
Han svarade han fastnade i spjälsängen så att han bröt benet, jag mins inte hur mamma reagerade eller vad hon gjorde mot han som skadat mig, men jag mins att vi fick åka in på sjukhuset.
Jag fick typ ligga på sjukhuset i ca 2 veckor tror jag om inte längre mins så svagt.
Tiden gick och man blev då 7 år.
Vi bode på ett typ område med massor av lägenheter, det var jättefint där och vi trivdes bra.
Jag skulle ut och leka en dag då en gubbe lockade mig med godis, så jag följde ju med jag menar vad gör man inte för att få godis, Så jag följde med honom tills hans lägenhet.
Det skulle jag inte ha gjort , för när vi väl var inne så sa han typ vänta här sötnos så kommer jag snart, han går in i sitt rum, jag står i hans hall han säger du kan komma nu lilla pojken, jag gick ju in i rummet men synen var inte vad jag förväntat mig, han hade asså klätt av sig naken och lagt pengar på bordet han sa-
Om du är en duktig pojke och suger av mig så kan du få dem pengarna och köpa godis för.
Jag blev rädd, började gråta, och han försökte trösta med att men se så sötnos inte gråta du behöver bara göra detta så slipper du det sen, men jag sprang ut från rummet och fram till dörren då det knackade, det var vänner till honom som kom på besök då hade jag chansen att smita vilket jag gjorde, men tänk om jag inte gjort så då , vem vet då vad som skulle hänt men det får man aldrig veta, men jag e glad jag kom undan.
Denna händelsen har jag aldrig berättat för till min mamma och förmodligen kommer jag aldrig vilja göra det men att jag gör det här och nu är för jag vill få mitt förflutna skrivet.
Jag mins även en sen kväll detta e då inte samma dag som jag nys har pratat om utan långt efter, enywey, mamma och hennes kille hade bråkat jättemycket, och han hade typ hotat att han skulle döda henne sen döda mig och min bror sen skulle han ha stukigt .
Jävla idiot well well senare mot natten så hade dem sex och jag såg allt , jag blev fly förbannad och fattade inte varför hon nyss legat med honom, jag blev så arg att jag gick ut i köket, hämtade en kökskniv och jag började gå mot rumet , och det enda jag tänkte då var att jag ville mörda honom, precis då jag tänkte hugga honom vaknar mamma och frågar Edison vad gör du ?
Jag svarade - Inget mamma.
Då sa hon gå och lägg dig igen,
Jag svarade okey.
Om hon inte hade vaknat då hade jag lätt velat mörda honom.
Tro nu inte jag e någon galen människa men liksom skulle inte ni velat gjort detsamma, eller vad skulle ni ha gjort?
I min uppväxt har jag även varigt placerad i barnhem, och fosterfamiljer.
Några var bra några inte.
Eftersom vi blev så pass misshandlade som vi blev och vi fick se sånt och vår mamma var så ung så fick vi bli placerade på ett barnhem.
Jag minns inte namn osv men det var ett bra barnhem vi trivdes jättebra där, det enda jobbiga var väl att man saknade sin mamma men hon kom och hälsade på oss typ om jag ej mins fel varannan helg eller om det var, var tredje helg , anyway vi fixk ju träffa henne.
Detta barnhemmet låg en liten bit utanför malmö .
Vi fick vara där ett tag sen så blev vi placerade hos en fosterfamilj som bode i löderup, visst dem verkade jättesnälla osv i början men det skulle vi snart få se att så var det inte.
Dem hade två söner och en adopterad dotter, som blev som en syrra för mig .
Jag och hon fick en bra kontakt, hennes söner var tonåringar och var sällan hemma där dom kom bara ibland och hälsade på.
Iallfall tiden gick och man blev 8 år.
Vi firade det med massor av glass och godis, och senare gick vi och la oss,
det var då det hände.
Alla sov i huset då kvinnans man kom in på mitt rum och sa att om jag ville få mer glass så skulle jag följa med honom, och jag älskar glass så jag följde med honom ner till källaren.
Väl nere i källaren så sa han typ att jag skulle vara en snäll pojke och att jag inte skulle skrika, han började att knäppa upp mina byxor och jag fattad enada men jag kunde ju inget göra han drog ner kallingarna och börja röra på min penis han typ runka av mig han sa som ursäkt att det var helt normalt att göra såna saker, jag grät och han sa Edison snälla var tyst , och var en duktig pojke anars om du inte är snäll så kommer jag att skada dig ,nån kan höra oss bara var en duktig pojke nu så får du glass sen.
Ja han höll vad han sa jag fick min glass men att gå och lägga sig efter en sån sak utan att gråta i sängen var svårt men jag hade ju lovat vara tyst, och jag ville ju inte att han skulle skada mig.
Nästa dag vid frukosten så var jag tyst, jag sa inget, och kvinnan frågade vad e det me dig Edison, jag svarade inget , då sa hon okey sen frågade jag- kan jag få gå ifrån bordet hon bara ja visst.
Manen gjorde inte om detta för det hann ,han inte för sen var vi med i en bilolycka.
Allt började som en vanlig dag vi skulle till mcdonalds och träffa någon minns ej vem bara som bode i malmö, och det skumaste jag vart med om var då att dottern hade klippt ut en silversjärna med hennes skolkort utklippt med änglavingar, hon sa så hära-
Jag vill att du ska ha denna stjärna som ett minne ut av mig jag kommer alltid finnas hos dig även om jag e borta.
Jag fattade ingenting men jag tog emot sjärnan endå.
senare så stack vi ut till bilen och vi började att köra , vi hade jättekul och sen så såg vi en annan bil i full fart , den körde liksom sicksack, och vi försökte undvika att hamna i diket och att krocka, allt gick så fort att det enda jag mins var en fet smäll sen att vi snurrade i flera varv i hög hastighet och föll ner på en ko äng eller va det var, manen omkom direkt, Jag bröt båda mina ben, mina brosor fick lindriga skador så dem klarade sig bättre, och kvinna fick ett slag mot huvudet och hon skrek man såg blod, ush fy fan sen mins jag inte mer än så , sen vaknade jag upp på sjukhuset i lund tror jag och då hade jag och kvinnan samma rum.
Och deras dotter som dem adopterat omkom på sjukhuset hon led av en skelett sjukdom som inebar att bara du typ slog nätt bröt hon det, anyweys så hon omkom ju av att hela hennes kropp var bruten, det sista hon bad om var ett glas vatten.
Det läskiga var ju som att hon på något sätt redan visste om att hon skulle dö just denna dagen snacka om ett minne för livet, jag ska ha hennes kort någonstans kvar innu men jag vet inte vart, vilket är synd men jag har hon kvar i mitt minne och där kommer hon att vara tills den dagen jag går bort.
Vi fick veta då vi båda hade vaknat att dottern och manen var döda.
Jag mins även att jag fick följa med för att se manen död , det var inte så läskit som jag trott utan han såg bara ut som att han sovde, så det var inte så jätte läskit.
Tiden gick och vi blev stora nog att betsämma om vi ville bo hos denna kvinnan eller flytta, hem vi valde att flytta hem till mamma igen.
Det finns asså bevis på att vi har blivigt misshandlade för det gjordes nämligen en polisutredning mins ej när men det gjordes, så om ingen tror mig har vi bevis.
Mins ni det jag berättade om han killen som bara misshandlade oss , han jag ville döda ja han var ju pappa till min lille brossa och han har vi fått besöka i fängelse ett par gånger då han satt inne.
Det var inte det roligaste men typ vi var tvugna för att lille brosan skulle få en chans att få träffa honom, men nu förtiden vet inte min lille brosa vem hans riktiga pappa är , fast det tycker jag e lika bra jag menar vem fan vill ha en barn och kvinno misshandlare till fasa, ingen !
Mamma hade nu en ny kille som tog droger men han slog oss inte , och det var väl bra då men att man fick se drogade folk var ju inte kul, gämt var dem höga på något, shure vissa var shysta men vissa kunde lätt bli argsinta men dem rörde sällan någon tur var väl det, anywey denna manen trodde han kunde bossa runder och betsämma en massa men det skulle jag se till att ordna.
Eftersom att vår mamma sällan vågade göra nåt pga så många år hon blitt misshandlas osv så fick man ju bli den som var stark.
Jag var nu ca 14 år kanske,
Enywey han hade asså typ grälat en massa med mamma och hotat oss till livet osv, och nu tyckte jag att nä nu får det fan vara nog så jag satte foten i golvet och sa iskallt -
Du tror att du är något elelr hur, att du vet och kan bäst, men där har du fel din jävel, vi har varigt med om rent för mycket för att du ska hålla på , nu får det fan vara slut, sen sa jag -
om du tror att du e så jävla cool, och att du kan spela fasa tror du fan fel.
Du är inte vår pappa du betsämmer inte över oss, och bara så du vet ditt jävla äckel så har jag velat mörda dig och jag hade tänkt mörda dig om det inte vore för att ni vakande, då tittade han chockat och sa typ jaha men jag hade tänkt mörda er oskå ,först er mamma sen dig sen din bror, då skratta jag elakt hahaha tror du att jag ska bli rädd nu eller hahahahaa, sen sa jag du hade varigt död innan du hade hunigt mörda oss din jävel, sen sa jag en massa sånt tills jag träffade hans öma punkt och han blev tyst en hel vecka , han sa inget bosade inte han var helt enkelt rädd för mig , det kunde han fan få vara jävla knark missbrukare.
I och med mamma var så svag som hon var så har jag och min bror fått bli vuxna i förtid, och klara oss mycket på egen hans osv, men jag e glad för att det blev så för nu ser man livet på ett annat sätt.
Tiden gick och äntligen satte mamma foten i golvet och sa nu flyttar vi härifrån och du kan inte stoppa oss och försöker du så ringer jag polisen eller ja nåt sånt mins inte så korrekt vad hon sa men typ nåt sånt sa hon.
Vi flyttade då till kivik där vi bodde i 5 år , vi trivdes där jättebra, och mamma träffade en ny kille och den killen är hon med än idag , dem har varigt ihop nu ca 7 år, och han e fan den snällaste som mamma någonsin har haft, han bryr sig mer än vår pappa om mig och min bror, och han e mer som en pappa för oss än nån kille har någonsin har varigt.
Jag e glad för mammas skull och även för att vi slipper misshandel,knark,och sprit.
Nu lever vi ett jevligt bra liv och det förflutna suddas allt mer ut men än kommer man minnas vissa stunder för tyvärr har dem stunder satt sig så djupt att det kommer aldrig att kunna suddas bort helt, för det kommer alltid att finnas där, men vi jobbar på det så gott vi kan.
Jag har säkert glömt många detaljer, och jag har nog några stavfel men jag pallar inte rätta till allt så jag hoppas det är läsbart anars får jag rätta det nån dag då jag har mera tid att spendera på att fixa till texten, jag har nog säkert glömt vad vi sa när och hur gammal man var då okså men så som jag mins det så får det berättas.
Om mitt liv by /Edison
I lördags kom min baby äntligen<333
2008-11-06 @ 00:04:40
Jag trode inte att jag skulle få träffa Aaron föräns nu i helgen som kommer vilket hade inebärt nästan en månad ca som vi inte träffats på.
Det var i lördags som allt hände.
I lördags var det verkligen yrt , han visste fortfarande inte om han kunde komma eller inte, jag messade honom ett par gånger, sen ringde jag honom och då var han och handlade med sin mamma , det var kul att höra hur han sprang runder och handlade en massa saker det var som att jag var där anyway, då han var hemma igen så messade jag nog igen typ om han kunde komma eller inte och han bara- nä jag kommer ingenstans.
Eftersom jag saknade honom skitmycket, så bröt jag ihop mot kvällen och då han ringde så trode han ju att han skulle få prata med sin glada pojkvän, men jag grät och Aaron blev helt typ öhhh vad e det, jag bara jag saknar dig som fan, han bara men baby då, så fortsatte jag gråta en stund och Aaron typ klarade inte av att höra mig så lessen , jag och mitt minne asså jag har nog missat en massa detaljer osv menmen, sen så typ vet jag inte vad som hände om vi la på och han ringde igen jag vet inte, men sen så sa han i tele blir du glad om jag har skaffat fram pengar och står och fryser arslet av mig och väntar på att tåget ska komma?
Jag bara whaat ska du komma!
Han bara ja , då frågade jag men går det något tåg?
Då svarde han ja det tror jag det ska göra, jag bara men honey har du inte kollat det?
Då sa han -
nä men jag tog chansen endå.
Sen sa han- asså nu hoppas jag att det ska gå tåg så du inte blir lessen igen för jag klarar inte av att höra dig bli så här lessen igen sen sa han sött det är ditt fel , du ska sluta bli så lessen så jag kommer ir ja nåt sånt asså han sa det på skämt nu, sen så typ låtsas tjafsade vi och han skrek högt det är ditt fel hehe ja bara ja det är mitt fel.
Sen så sa jag att jag kan kolla om det går ett tåg, Fatta sån tur vi hade att det gick ett tåg.
Vi snackade i telen tills han skulle på nästa tåg, sen var han tvungen att lägga på för typ han satt i en sån tystavdelning , anyway jag ringde up honom igen för att se så att han hade hunigt med det andra tåget, vilket han då hade sen sa jag okey vi ses sen love you , han- love you to.
Fy tusan va glad jag blev att han kunde komma, snacka om tur man kan ha ibland, sen fick jag spenderar ett par dagar med honom och det var fett underbart, han åkte hem igår pga han har ju hundarna han måste ut med.
Jag kan inte beskriva i ord hur jävla lycklig jag är och hur galet kär jag är i honom men sålänge han vet om det då behövs det inga ord<333
Jag älskar dig Aaron<3333
Edison<3 Aaron
30/3-2008